1 september

Punauuia, Tahiti

 

Vår tid på Sällskapsöarna börjar nå sitt slut och när vindarna passar går vi mot Tuamotus-arkipelagen. De sista två månaderna har vi seglat till ”lä-öarna” Moorea, Huahine och Tahaa, samt till södra delen av Tahiti. Under tre veckor hade vi besök av min dotter och hade en fin segling med sol, bad, snorkling, utflykter och vandringar.

 

Huahine blev vår favoritö. De vulkaniska bergen är inte lika dramatiska som Moorea eller Tahiti, men det kompenseras av små byar, mycket få seglare och turister, vackra ankringsvikar och lätt att få kontakt med lokalbefolkningen. På Tahaa låg vi först utanför byn Haamene och hade turen att årets Heiva (traditionell sång- och danstävling) pågick. Tillsammans med tre andra segelbesättningar hyrde vi en pickup-taxi och åkte till norra delen av ön för att se tävlingen. Det är en stor händelse på ön och på själva området finns restaurangtält, chokladhjul, bingotävlingar och annat som hör en småstadsmarknad till. Moorea ligger endast 20 M från Tahiti och har en relativt stor befolkning och mycket turister. Det har i alla fall vissa fördelar, vid en vandring upp till en av utkiksplatserna finns ett café där de säljer en av de godaste glassarna vi ätit. Att vi hade gått 8 km i värmen och fick möjlighet att sitta i svalkande skugga gjorde säkert sitt till. I Moorea ordnar också ett hotell matning av rockor och hajar och man kan snorkla vid revet på grunt vatten tillsammans med mängder av rockor. Jag var väldigt tveksam till om jag skulle våga, men hajarna var av den mindre sorten på en halvmeter och det enda problemet var att undvika att ställa sig på en fisk om man ville vila sig med fötterna på botten.

 

Efter segelturen västerut kom vi tillbaka till Tahiti där vi ligger för ankar norr om marinan. Papeete har karaktären av en storstad trots att den bara har ett par hundratusen invånare. Det är mycket trafik, stökigt och livligt. Fördelen är förstås att det mesta av båttillbehör och liknande finns att köpa. Den stora Carre-Four i närheten av ankarplatsen har dessutom nästan alla sorters livsmedel man kan tänka sig. Priserna är ungefär som i Sverige eller något dyrare och en del av de importerade varorna är mer för lyxkonsumtion. Mejeriprodukter, Brie-ost och nyazeeländskt kött kan man få till bra pris. De flesta basvaror har vi ombord efter bunkringen i Chile, så vi handlar mest färskvaror eller europeisk mat som vi längtat efter. Sjukvården är bra i Papeete och vi har passat på att göra en del kontroller och undersökningar. Läkarna är oftast från Frankrike och vi har fått väldigt fin vård och service till ett rimligt pris. En vecka tog vi ledigt från stadslivet och seglade till södra Tahiti. Där kunde vi igen njuta av stillheten, bad och natur.

 

Papeete är en knutpunkt för Stilla Havets långfärdsseglare och det är roligt att träffa brasilianska, österrikiska, franska, amerikanska, tyska och svenska segelbåtar som vi inte sett på länge. Det sociala livet har varit ganska intensivt. Annars tycker vi nu att det är rätt tråkigt här på ankarplatsen. Trots revet är det skvalpigt ibland och det finns inte så mycket att göra (som inte kostar pengar då förstås). Det börjar verkligen bli dags att dra vidare. Vi planerar att gå till Tuamotus och sedan Marquesas. Det är mot den dominerande vindriktningen, men eftersom vi har gott om tid bör vi kunna vänta in relativt bra vindförhållanden.

Solnedgång över Huahine. Orca kan skymtas i viken bakom palmen.

Bild från en motu (liten ö vid revet) mot Tahaa. Här i passet mellan två öar finns fin snorkling bland koraller i olika färger och fiskar i mängder. Känslan då man snorklar och ser ut genom cyklopet är som att befinna sig i ett akvarium. Om man försiktigt ställer ned fötterna på en sandfläck är fiskarna så orädda att de nästan simmar på en. Det kommer en del turistbåtar hit, men vi snorklade på morgon eller sen eftermiddag och fick ha platsen för oss själva.

Vi vilar på jollen innan det är dags att gå i igen.

På Tahaa åkte vi och tittade på Heiva. Heiva är en traditionell sång och danstävling. Tjejerna är bra på att röra på höfterna till trummorna som ackompagnerar. För att förstärka rörelsen har de som ett bastbälte i ryggslutet.

Hedersläktaren med en liten tribun med fem domare samt publik. Inledande anförande av domarna hölls på polynesiska, franska och engelska! Vi var inte mer än uppskattningsvis 20 utlänningar där.

Dansarna består av ungdomar från de olika byarna. De har i tre månader övat flera kvällar i veckan. Byarna tävlar mot varandra och det ligger stor prestige i framförandet. För vissa går det lättare med dansen än andra. Denna unga kille blev vår favorit med sin koncentration och engagemang.

Mycket tid läggs ned på dräkterna som består av bast, färska palmblad, blommor mm.

I en träddunge hittade vi denna gamla bil. Den hör till undantagen, vi har aldrig sett så många nya SUV som i Franska Polynesien.

I en av Tahaas byar köpte vi pamplemousse (stora grapefrukter) och hemgjord sorbetglass. Den var knallröd och vi vet inte från vilken frukt, men den var så söt att det nästan inte gick att äta.

Vandring upp utefter en bäck i skogen på Tahiti .