10 oktober

Fakarava, Tuamotus

 

Fakarava är en av de största atollerna i Tuamotus. Revet sträcker sig ca 30 M från norr till söder och är ca 10 M brett. Det finns två pass genom revet, ett på norra sidan och ett på den södra. I princip hela östra sidan består av en mycket långsmal ö med palmer och annan vegetation, medan västra sidan endast har några små öar (motus) i revet.  I norr finns huvudbyn, Rotoava, samt hamn och flygplats. Flyg från Tahiti kommer dagligen och färjan med förnödenheter en gång per vecka. De flesta invånarna bor i Rotoava som har skola, postkontor, borgmästare, sjukstuga, kyrka, två dykfirmor samt två livsmedelsaffärer (typ lanthandel). Det finns några pensionat och bungalows, men betydligt färre turister än vi sett på Sällskapsöarna.

 

Det var fantastiskt att komma hit från Tahiti och Papeete och vi njuter av lugnet och naturen. Vi har varit här i fyra veckor och blir kvar en eller två veckor till. Så här års är det få segelbåtar i Fakarava och det är lätt att finna ankarplatser där vi är helt själva. Vattnet är klart och det finns mycket korall och vi snorklar mycket och tittar på de vackra formerna och färgerna på korallen, alla fiskar, revhajar och rockor. En del promenader på sandstränder eller stigar blir det också. Rotoava är en trevlig by och det är lätt att känna sig hemma här. Precis som I Gambier är vi överaskade av hur välmående byn verkar med fina hus och trädgårdar. Provianteringen för färsk mat är begränsad, men de första dagarna efter båten har anlänt finns ett relativt hyfsat utbud av frukt och grönsaker. Sista veckan dock kom ingen potatis, så de har vi nu helt slut på ombord. Det finns lite egen odling på själva Fakarava och vi har köpt tomater och meloner från ön. Vi tror att systemet med försörjningsbåtarna och subventioner har gjort att de flesta anser att det inte lönar sig att odla något.

 

Just nu ligger vi nära Tetamanu i södra Fakarava. Tetamanu var för hundra år sedan Tuamotus huvudort och har en av Franska Polynesiens äldsta kyrkor (1874). Nu bor det bara två familjer här varav en driver ett pensionat med bungalows och restaurang. Det är en lite ödslig känsla att promenera omkring bland ruinerna även om kyrkan är ganska välhållen. På västra sidan av Tetamanu och passet finns det flera små öar, laguner och stränder och vår ankarplats är ganska väl skyddad mot vindar mellan nord, ost och syd. Man får knappas vindlä eftersom alla öar är mycket låga, men öar och rev tillsammans bildar bra sjölä, d v s skydd mot vågor.

Bilder från Fakarava, Tuamotus

Eremitkräfta på väg.

Pärlodling i Fakarava. Pärlorna odlas på ca sex meters djup några hundra meter från stranden. Inne vid stranden finns bassänger för att kunna rengöra och kontrollera musslorna, samt skörda pärlorna.

Södra Fakarava, vi grillar på stranden medan solen går ned.

Orca i en bukt på Fakaravas östra sida. Fantastiskt att kunna hitta fina ankarvikar utan hus eller andra båtar.