16 mars

Valdivia, Chile

I torsdags kom vi till Marina Estancilla utanför Valdivia efter tre veckors segling i skärgården mellan Chiloé och fastlandet. Höjdpunkten under seglingen var baden i de varma källorna i Porcelana. Porcelana ligger i en djup fjord och det finns ingen väg eller samhälle. Efter att ha gått en liten bit genom en hage kom vi upp i skogen. Där rinner två bäckar, en med kallt och en med varmt vatten. Landägaren har gjort iordning några dammar med hjälp av sten och där kunde vi bada i 40-gradigt vatten mitt i regnskogen. Det är efter säsong och nästan inga turister där och vi kunde ensamma njuta i flera timmar. Det kostade ca 100 kronor per person, men då behövde vi inte betala för bojen som vi använde. Kusten på fastlandet öster om Chiloé har höga berg, fjordar och vattenfall och påminner om södra Patagonien och vi hittade flera fina små ankringsplatser. På ett ställe fanns det mycket björnbär om vi plockade och jag gjorde sylt.

 

Sundet mellan norra Chiloé och fastlandet är mycket strömt och vi susade igenom i 10 knop. Faktiskt inte vår maxhastighet, det gjorde vi utanför Mull of Kintyre i västra Skottland, 11.5 knop. Det är lite häftigt att ta sig igenom sundet med alla strömvirvlar. När vi kom ut på västra sidan av sundet mötte vi och strömmen stillahavsdyningen vilket skapade väldigt obekväma, branta vågor, men efter någon timme kom vi ut på havet med lugnare förhållanden. Vi fick bra koll på vad som var bra sjöstuvat och inte. Det var första gången vi var ute på öppet hav sedan Golfo de Penas i början av november förra året. Det kändes fint med den öppna himlen och solnedgången vid horisonten igen och på avstånd kunde vi se valarnas blås. Efter ett knappt dygn gick vi för motor in i floden Rio Valdivia. Estancilla ligger ungefär 5 M upp i floden och är väldigt bra och skyddad. Seglingen hit blev också vår ”generalrepetition” inför den långa stillahavsseglingen. Allt (peppar,peppar) fungerade i alla fall.

 

Vi kommer stanna här två till tre veckor för att göra de sista inköpen och titta runt på stan. Vi kommer också hyra bil för att se lite av omgivningarna. Man kommer lätt med buss in till Valdivia härifrån och det är en lagom stor stad för att orientera sig i.

När de stora jobben var klara på Orca hade vi "öppen båt" och bjöd grannarna på gravad lax, hovmästarsås och lite annat tilltugg. Det var fint väder och 15 personer trängde ihop sig i sittbrunnen och på akterdäck.

Puerto Bonito är en mycket bra skyddad vik på en ö nära chilenska fastlandet där vi låg inblåsta några dagar. Det är en liten by med några familjer som lever på fiske. Det så väldigt fattigt ut, men å andra sidan hade de fina yamaha utombordare till de små båtarna och motorsågar som gick under dagarna för att få ved till vintern.

Orca vid boj i Caleta Porcelana.

Udo i badet. 10-12 grader i luften och 40 i vattnet.

28 mars

Valdivia

Vår tid i Valdivia börjar gå mot sitt slut och vi är nästan klara med förberedelserna för den långa seglingen mot Franska Polynesien. Orca ligger tungt i vattnet med mat och dryck för de närmsta sex månaderna. Vi har också handlat mindre reservdelar såsom till exempel extra relä till autopiloten och fler tändstift till utombordaren. Detta kan låta enkelt, men vi har varit i cirka 20 olika affärer i tre olika städer för att hitta rätt relä och rätt tändstift. Autopiloten använder vi relativt sällan på öppet hav då vi mest seglar med vårt kära vindroder, men det är bra att ha vid motorgång eller akterliga svaga vindar. Vi stuvar allt noga under och över däck för Orcas rullande och stampande i havsdyningen. Trots detta är vår erfarenhet att det alltid är något som ramlar ut eller slår och klirrar, som man inte märker förrän man är ute till havs. Vi tycker det är viktigt att framför allt de första två, tre dygnen är så bra som möjligt eftersom vi vet med oss att vi oftast är lite sjösjuka då. Sällan så någon av oss hänger över relingen och matar fiskarna, men tillräckligt för att man ska känna sig trött, utan energi och aptit. Vi vet i alla fall att det går över och det gungande livet ombord blir normalt. Vi är inte särskilt oroliga för seglingen i sig, vi går inte i stormrika områden och kan förhoppningsvis ha fin passadvind, åtminstone den sista halvan av sträckan. Oron bestå mera av att komma ihåg att ha med sig allt vi behöver och vara så förberedd som möjligt för lång tid utan landkontakt.

 

Förra helgen hyrde vi bil och åkte och hälsade på Gaby och Wolfgang som bor utanför Villarica ca 100 km härifrån. Wolfgang känner vi från Patagonian cruisers net och vi har haft kontakt varje dag sedan augusti förra året. Jag är dessutom ”vikarie” för Wolfgang och leder kontakterna på frekvensen då chefen (Wolfgang alltså) är borta. Gaby och Wolfgang har ett fantastiskt vackert ställe uppe i bergen, med utsikt över den snöklädda vulkanen och sjön. Vi hade trevlig samvaro och sista kvällen kom också ett annat seglarpar dit som vi träffat i Puerto Natales i september förra året.  Udo och jag gjorde utflykter till närliggande floder, berg, sjöar och vattenfall. Jag köpte hallon på en gård och provianteringen är nu kompletterad med hallonsylt.

 

Nu kommer det att dröja ca två månader innan det blir någon uppdatering på sidan. För de som vill ha kontakt går det att skicka meddelanden till vår satellittelefon via webben, se hemsidan under kontakt för mer info.

 

Fin tältplats hos Gaby och Wolfgang. Med lite god vilja kan men se bergen i bakgrunden. Alpackorna och fåren betar nedanför.

Ann på väg uppför berget för att titta på vattenfall.

Belöningen efter vandringen uppför.