20 maj

Rikitea, Mangareva, Gambier, Franska Polynesien

 

Efter 4000 sjömil och 38 dagar till havs kom vi till Rikitea den 9 maj. Då har vi korsat halva Stilla Havet! Vi var inte särskilt trötta efter seglingen, men det tog några dagar att acklimatisera oss. Det blir också som en sorts antiklimax efter att vi har nått ännu ett stort mål i vår segling.

 

Överseglingen gick i stort sett bra. Ungefär hälften av tiden hade vi mycket fin och bekväm segling. Trots det ständiga gungandet blir det en vanlig vardag ombord. Vi lagar mat, bakar, städar, tar hand om mindre reparationer eller underhåll. Om vi hade bra förhållanden delade vi upp natten och tog hälften var, vilket gjorde att vi kunde sova fem eller sex timmar i ett sträck. Jag hade bästa sovtiden mellan midnatt och frukost! Med ytterligare en tupplur på dagen klarar man sömnbehovet bra. Det var inte mycket annat liv utan mer som en havsöken, vi siktade två fartyg och ett flygplan på hela tiden. Utefter Chiles kust hade vi sällskap av delfiner, sjölejon och valar, men när vi kom längre ut till havs såg vi endast enstaka fåglar. Utsikten blir trots det sällan tråkig, havet och himlen är i ständig förändring och soluppgångarna samt solnedgångarna bjuder på fantastiskt skådespel.

 

Vår strategi var att håll nordvästlig kurs upp till 22a breddgraden ungefär, för att kunna utnyttja passadvindarna som (i teorin) ska vara stabilare längre norrut. Som sagt i teorin stämmer detta, men passadvindarna kom och gick. Vid ett par tillfällen hade vi dagar med svaga vindar, ibland kombinerat med besvärlig dyning. Vår gennaker (stort lättvindssegel) gick sönder efter tre veckor och de andra seglen går inte att segla med om det blåser för lite och gungar, det sliter så oerhört på rigg och segel när de står och slår. Ibland gick vi för motor (sammanlagt 150 timmar) och ibland tog vi ned seglen och drev. Sista dygnet var kämpigt. Vi fick problem med ett batteri och hade väldigt lite ström ombord. Vädret var ostadigt från nordväst och växlade mellan 2 och 15 m/s, vi gick delvis för motor och fick handstyra (eftersom autopiloten kräver ström). Infarten till lagunen låg i pålandsvind, sikten var mycket begränsad på grund av skyfall, ja i alla fall kunde vi hitta in i den väl markerade leden och sedan finna ankarplatsen. Här finns inga batterier att köpa, men vi har haft en otrolig tur och hittat begagnade batterier vid sopstationen och nu fungerar det igen, men med något begränsad kapacitet.

 

Gambier är en stor atoll med flera öar och ett rev runtom som till stora delar ligger ovan vatten. Det finns ingen havsdyning, men blåser lite, vilket är skönt eftersom det är mellan 25 och 30 grader. Det är mörkt vid 18 och vi går och lägger oss tidigt och går upp vid 6 på morgonen då det blir ljust. Det verkar som det flesta som bor här gör detsamma. Bagaren har färsk baguette vid halvsjutiden och då kan man ta jollen direkt till bryggan vid bageriet. Byn har ett par hundra invånare, polis, post och några små affärer. Försörjningsbåten från Papetee kommer ungefär var tredje vecka. Vi är överaskade av hur fint och välordnat hus, trädgårdar och gator är. Våra erfarenheter från Kap Verde och Brasilien har nog gjort att vi hade väntat oss något annat. Just nu pågår repetitioner inför 14 juli-firandet och nästan varje kväll hörs trummor från sporthallen där de tränar de traditionella danserna.