13 januari

Quinched,Chiloé

 

Igår kom vi tillbaka från en liten tur till Bariloche i Argentina. Huvudanledningen var att vi behöver förnya vårt uppehållstillstånd i Chile och få nya stämplar i våra pass. Det tar en dag med buss, och vi åkte på torsdagen, var två nätter på vandrarhem, och sedan tillbaka igen på lördagen. Bussresan går genom Chiles sjödistrikt och upp över ett pass i Anderna, där gränsen ligger. Ungefär 160 km efter gränsen ligger Bariloche som är Argentinas mest populära skidort och kanske kan jämföras med Argentinas svar på Chamomix. Det blev en trevlig liten minisemester, där vi kunde känna oss som riktiga turister och vi tog bland annat kabinbanan upp till en av bergstopparna och åt lunch på en roterande restaurang. Bariloche, hade vi hört, skulle vara ganska likt Schweiz, men bortsett från att några uthyrningsstugor och fritidshus påminde om en chalet, så tyckte vi nog att det var en ganska typisk argentinsk turiststad. Vi var glada för det, det kändes roligt att vara i Argentina igen, höra den karakteristiska castillanska dialekten och äta argentinsk parilla (ung. grillmix).

 

Bussresan tillbaka tog två timmar längre än beräknat, på grund av många turistbussar och lång väntetid vid Chiles gräns. Chile har hårda restriktioner på införsel av olika typer av jordbruksprodukter och trävaror. Det innebär till exempel att honung, skinka, ost, bröd, frukt, souvenirer av naturmaterial mm ska förtullas och alla bussresenärer åt upp det sista av medhavd matsäck och busschauffören samlade upp allt skräp, rester av frukt mm. Vi fick rada upp vårt bagage och oss själva medan specialtränade hundar luktade sig igenom allt. Så småningom kom vi i alla fall igenom och kunde fortsätta mot Chiloé och Castro.

 

Efter jul lade vi upp Orca på stranden och jobbade med rostbekämpning och bottenmålning under tio dagar. Här är det mellan fem och sju meters tidvattenskillnad och tack vare Orcas kölkonstruktion kan vi stå stadigt på sanden vid lågvatten. I princip jobbade vi, åt och sov eller vilade. Det var ganska slitigt fysiskt. Under lågvatten levde vi dessutom i en lätt uppförsbacke, men det vänjer man sig vid, ungefär som en krängning på sjön, synd att spisen bara är kardanupphängd åt ett håll.

Nu fortsätter vi med båtunderhåll. Vi tar ut alla ventiler/fönster, slipar, rostbehandlar och målar, samt målar reling och skrovsidor. Det är oftast ganska roligt, man ser resultat och Orca blir som ny.

Vi förbereder julddagsmiddag med grillat lamm i marinans klubbhus

Här ligger Orca på stranden och vi har precis börjat att jobba medan vattnet sjunker undan för undan.

På nyårsafton ordnade William (som äger marinan) och hans fru Waleska en grillafton för gästerna i hamnen samt i den uthyrningsstuga som finns på området. Fyrverkerier är förbjudna i Chile, men det fanns gott om nödraketer och nödbloss. Efter tolvslaget var himlen över Golfo Corcovado full av röda ljus.

För er som är intresserade av mer detaljerad information om de olika ankarplatserna vi legat vid finns en flik som heter "loggbok för patagonienfarare" till vänster på skärmen. Jag har skrivit två artiklar till Oceanseglaren. Bägge ligger under fliken Artiklar. För medlemsskap i Oceanseglarklubben, gå till www.osk.org.