12 januari

Maragogipe, Bahia

 

Maragogipe är en mindre stad med ca 20 000 invånare och ligger en bit uppför floden Rio Paraguaçu. Vi ligger som enda segelbåt en bit utanför den långa piren som förbinder flodbanken med staden. Det är mycket praktiskt med piren eftersom tidvattnet är ungefär tre meter och det är långgrunt med mangroveträd inne vid strandkanten. Piren tillsammans med vägbanken fram till staden och fast mark är en kilometer lång! Längst ute på bryggan finns också en flytbrygga, lyx för seglare som vill förtöja sin jolle. Piren har dessutom viss bevakning av vakter och det finns sopsortering. Staden är lagom stor för att ha det man kan behöva handla och det är en sådan där vänlig småstadsatmosfär som är lätt att trivas i. Vi stannar här i några dagar eller någon vecka, vi får se.  På lördagar finns det en stor marknad för frukt, grönt, kött mm och som ska vara bra och billig.

 

Det är speciellt att segla runt här i den stora bukten norr och väster om Salvador. Det finns många ankarplatser och det är lätt att hitta en avskild plats. Tyvärr finns det ju inte någon allemansrätt så det är inte alltid så lätt att veta var man kan gå i land. Precis som i skärgården hemma är också många fina platser upptagna av lyxiga sommarställen. Däremot är stranden alltid fri, så en strandpromenad vid lågvatten går alltid bra.

 

Det verkar som om alla Salvadorbor som kan beger sig ut på sjön på helgerna och då är det många motor- och segelbåtar i farten, men under veckodagarna har det varit helt lugnt. De båtar som vi träffar på är små kanoter i trä eller traditionella segelbåtar som kallas Saveiros. De är ca tio meter långa och fyra meter breda, kanske någon meter djupa. De har en hög ostagad mast och ett mycket stort segel med rå. Längst fram en har de en liten fock. Som vi förstått så är det arbetsbåtar som transporterar gods mellan öarna och fastlandet. De som hanterar båtarna är mycket skickliga seglare. De som vi har sett har verkligen imponerat på oss och det är fascinerande att se hur de tar sig fram överallt och med god fart dessutom.

 

7 januari

Ribeira, Salvador

 

När vi kom till marina Pier Salvador fick vi färskpressad juice direkt efter tilläggning! Pier Salvador är en ganska liten marina med en blandning av lokala segelbåtar, turistbåtar och långseglare i Ribeira, en förstad till Salvador. Vi har blivit tipsade om att detta skulle vara en bra marina och vi kan instämma. Personalen är professionell och vänlig och de kan fixa det mesta. Dessutom är det en helt annan stämning än Bahia Marina där vi låg när vi först kom till Salvador. Där låg alla lyxiga motorbåtar till rika Salvadorbor och de flesta som vi såg i marinan var anställda som putsade och putsade på båtarna. Skillnaden mellan rik och fattig är stor här. Mat kostar lika mycket som i Europa, samtidigt som minimilönen ligger på drygt 6000 real (ung 2700 kr) i månaden. Vi har tänkt lämna Orca här i Pier Salvador när vi flyger till Europa i februari.

 

Nyår firade vi tillsammans med Brian och Martas familj samt andra långseglare i Itaparica på Brian och Martas båt. Många nationaliteter och sammanlagt minst 70 års segelerfarenhet. Det blir väldigt spännande och intressanta samtal. Ron har seglat i 25 år. Han är nu snart 50 och är väg hem till USA för att prova på landlivet, kanske som pizzabagare. Andrea från Italien har över 20 års långseglingserfarenhet. Han har varit ”nästan överallt”, nu senast i Antarktis och i Alaska med sin Westerly 37. Vi andra som bara seglat några år blir nybörjare i sammanhanget. Mest nybörjare är Daniel som kommit till Itaparica för att ta över sin pappas båt. Han kan nästan inte segla, men har bestämt sig för att segla båten hem till Australien.

 

Nu ska vi segla runt några veckor i den stora bukt som ligger innanför Salvador. Det är nästan som skärgårdssegling, bortsett från tidvatten och sandbankar. Det finns många fina ankarplatser inom 10-20 sjömils avstånd.