8 april

Abrãao, Ihla Grande

 

På långfredagen kom vi äntligen till Ihla Grande. Ihla Grande är ett av Brasiliens finaste seglingsområden och vi har tänkt tillbringa ett par tre månader här. Idag är påskdagen, men vi har inte firat påsk något särskilt. Det verkar vara detsamma med flertalet seglare vi träffar. Det är svårt att säga vad det beror på. Som seglare flyter vardag och helg ofta ihop. Det blir inte den traditionella rytmen. Påsken är ju också en familjehögtid och vi har inte möjlighet att träffa familjen när vi befinner oss så långt borta. Påsken märks inte särskilt här där vi befinner oss heller. Enda skillnaden är att många har semester och Abrãao, som är en mindre turistort, är fullpackad med turister.  Det verkar som om trots att Sverige är så sekulariserat är både kristna och ”hedniska” traditioner påtagligt synliga.

 

Nu har vi tagit oss ungefär 800 sjömil söder utefter Brasiliens kust och gjort tre stopp på vägen, Santo Andrée, Guarapari och Arraial do Cabo. Alla med fina ankringsplatser. Seglingen har varit tidvis god med nordostliga vindar och medström. I perioder har vi dock haft mycket lite vind, särskilt på nätterna under sista halvan av sträckan. Några problem har vi förstås haft – en liten reva i storseglet som vi kunde laga på maskin som tur var. Värre var motorproblemen som vi fick mellan Cabo Frio och Ihla Grande. När vi gick ut från Arraial do Cabo och skulle runda Ihla do Cabo Frio gick vi för motor i motvind och krabb, stampig sjö ett kort stycke. Det räckte för att röra upp smuts i våra ganska tomma dieseltankar och täppa igen bränsletillförseln. Första gången hade vi Cabo Frio i lä och läget såg ganska kritiskt ut, men vi kunde segla oss fria runt ön tills vi fick akterlig vind igen. Udo löste problemet tillfälligt, men vi vågade inte köra med motor annat än några få timmar. Den ganska korta sträckan på 120 sjömil tog oss därför två dygn i nästan ingen vind. Vi använde gennakern och blev glada när vi kunde komma upp i 3 knop. Nu är dieseltankar och filter skinande rena och vi tror att vi har tillräckligt med bränsle för att kunna ta oss in till marinan i Angra dos Reis och tanka. Vi har inte tankat sedan vi lämnade Mindelo på Kap Verde i november, så vi har inte någon stor åtgång på diesel egentligen.

 

När vi låg och guppade i ett blankt hav utanför Rio så kunde vi känna oss lite nedstämda av allt underhåll som behövs göras på Orca. Salt och sol sliter på segel, trä och ”rostfritt” stål och på en stålbåt finns alltid rostbekämpning att göra. Men sedan kommer man i en vacker hamn, äter egenfångad tonfisk, tar ett glas vin, träffar trevliga seglare och så blir det mesta överkomligt igen. Det finns ett talesätt att ”långsegling är båtunderhåll i paradiset” och det kan nog stämma.