29 september

Palmeira, Sal

 

Att ha besök innebär ett välkommet avbrott i båtvardagen . Lördagen för två veckor sedan var vi på musikfestivalen i Santa Maria. Festivalen hålls på den allmänna stranden där det var uppbyggt en stor scen. Små utskänkningsställen för grillat och dryck fanns naturligtvis också. Vi hade turen att få höra vårt favoritband Cordas do Sol. När de spelade var det en härlig stämning i den varma natten bland de tiotusentals åhörarna. Halvtre på natten kom vi tillbaka till hamnen i Palmeira.

 

En dag åkte vi, tillsammans med franska seglarparet Juliet och Dom, till ”Salinas” i Pedra de Lume. Saltsjöarna ligger i en vulkankrater strax utanför fiskebyn. I salinas ( saltpans på engelska, kanske saltsjöar är en korrekt översättning?)utvanns tidigare salt i stora mängder och rester av det gamla transportsystemet ned till hamnen finns kvar. Namnet Sal kommer av den historiska betydelse som saltexporten innebar Numera använder man bara en liten del av saltet och området har blivit en turistattraktion. Det finns en restaurang och en liten spaanläggning. Man kan bada i sjöarna och smörja in sig med mineralhaltig lera däremellan. Det är en härlig känsla att ligga i riktigt salt vatten och flyta. Som ett tecken på den vulkaniska aktiviteten upptäckte vi att på vissa ställen är botten varm, nästan brännhet på bara fötter.

 

På Anns födelsedag klämde vi in oss tretton personer i en minibuss och åkte till Calheta Funda. Det är en avsides mindre strand, dit det sällan kommer några människor. Det finns en liten fiskekoja med presenning som solskydd, några träbänkar och kabeltrumma som används som bord. Vi badade, grillade, åt god mat och dryck och hade trevligt. Innan mörkret föll återvände vi till Palmeira. Amindas dotter Erika hade bakat en jättestor tårta som räckte till födelsedagssällskapet, andra seglare och Palmeirabor som vi är bekanta med. Det blev en riktigt fin dag.

 

De sista dagarna har det varit allmänna sorgedagar här på Kap Verde. Kap Verdes första president (1975)avled i Portugal för någon tid sedan. Några dagar har alla affärer varit stängda, det spelas bara sorglig musik (sodade) på radion och det är ingen musik från barer eller dansställen. Det blir märkvärdigt tyst när vi är vana med att det spelas musik på många ställen hela tiden. Det talas också mycket om Cesaria Evora, Kap Verdes mest kända internationella artist, som är mycket sjuk och ligger på sjukhus i Paris. Cesaria har nästan nationalstatus här.

 

 

17 september

Palmeira, Sal

 

I början av veckan fick vi besök av Susi och Tom som var på väg med flyg till Tyskland. De har lagt sin katamaran i Mindelo och tog inrikesflyg hit till Sal. De bodde hos oss två nätter och vi hade en trevlig tid tillsammans med mycket båtsnack förstås. I tisdags åkte vi tillsammans till flygplatsen för att hämta Udos föräldrar och så åkte Susi och Tom med samma flyg tillbaka.

 

Udos föräldrar har hyrt en lägenhet här i Palmeira och vi har ägnat de första dagarna åt att introducera dem i bylivet här. I kväll ska vi till musikfestivalen i Santa Maria. I hamnen i Palmeira ligger nu också två båtar vars besättningar vi lärde känna i Gambia. Av Juliet och Dom på Cetace fick vi direktimporterade mangos från Gambia, och nu har vi mango chutney för en tid framöver. Det är roligt med lite besök så vi får omväxling från båtjobb och kan se Sal och Palmeira med lite nya ögon. Vi har också besök av fler sköldpaddor än vanligt. Idag har vi haft en som i flera timmar ätit av sjögräset på vår ankarkätting.