28 oktober

Mindelo, Sao Vicente

 

Ibland blir planerna hastigt ändrade. Sedan i tisdags morse är vi i Mindelo. Vi hade tänkt stanna minst en vecka på Brava och vandra i bergen, se Vila Nova Sintra och bada i de naturliga poolerna innanför klipporna. Söndag kväll hade vi just ätit middag och pratat om att vinden vridit mot sydost, det blåste hårda fallvindar från bergen och att vi kanske i morgon måste se över hur ankaret ligger och under natten eventuellt sitta ankarvakt eller flytta på oss. För säkerhets skull hade vi navigationsinstrumenten på och såg till vår förskräckelse att ekolodet (mäter djupet) visade allt större djup, 20 meter, 25, 30… Vi startade motorn med en gång och tog upp ankaret. Då märkte vi att motorn inte fungerade ordentligt, remmen till vattenpumpen var trasig. Vi stängde av motorn och rullade ut genuan och seglade sedan ut ur viken. Det var en spännande upplevelse då det var fullständigt becksvart ute. Det gick inte att se de höga klipporna, men med radarns hjälp kunde vi hitta rätt. GPS och digitala sjökort stämmer aldrig riktigt här så de kan man inte lita på. Väl ute ur viken fick vi lä och lite betänketid. Motorn lagades provisoriskt, men vi bestämde oss för att det var säkrare att gå ut till havs än att i mörkret och den hårda vinden försöka hitta bra ankarfäste inne i viken. Vi lyckades stuva på däck, inklusive att ta upp jollen (!) och få undan allt löst inne i båten. Sedan seglade vi i rasande fart norrut i 15-18 m/s med en ungefär handduksstor genua. Tidigt nästa morgon dog vinden ut för att sedan vrida till den vanliga nordostriktningen. De enda ”skadorna” blev ett krossat vinglas och en halv lite matolja som rann ut över durken och ned i matförrådet. Det är ju ganska begränsat om man tänker att vi faktiskt kunde ha förlorat båten.

 

Nu stannar vi i Mindelo en vecka eller två och passar på att proviantera och köpa sådant som är svårt att få tag på i Palmeira. Vi ska också byta ut ett aluminiumrör som går mellan vår reservrorkult och roderkvadranten. Vi använder rorkulten för vindrodret och det har blivit nött och utvidgat där bultarna sitter. Nu ska vi ha ett stålrör istället. Här i Mindelo har vi träffat flera gamla seglarbekanta, ätit middag tillsammans, spelat plockepinn (mikado) och pratat om erfarenheter och planer. Ikväll spelar två seglare tillsammans med Kap verdianska musiker på en klubb här i stan och då vill vi förstås gå dit och lyssna.

 

23 oktober

Faja d`Água, Brava

 

Vi kom hit i fredags efter en nattsegling från Tarrafal på Santiago. Vår guidebok skriver att detta kanske är den vackraste viken på Kap Verde och vi är benägna att hålla med. När vi hade lagt i ankaret så tänkte – wow det är fantastiskt att vi har möjlighet att komma till sådana här platser! Ibland får vi fortfarande nypa oss i armen för att veta att vi inte drömmer. Denna del av Brava påminner en del om Madeira, med branta gröna sluttningar, dramatiska bergstoppar och raviner. Ned mot havet finns terrassodlingar och längs nere i viken ligger den lilla byn Faja.

 

Jämfört med flera andra byar vi har sett så ser Faja ovanligt välhållen ut. Husen är målade och det finns inte så mycket halvfärdiga byggen eller skräptomter. Det finns två pensionat i byn, men vi har inte sett några gäster. De få turister som finns går igenom byn på vandringsleder från bergen. Igår lyckades vi efter lite om och men ordna så att vi fick äta ”cabrit” (ung-get eller killing kanske). Vi var de enda gästerna i något som antagligen var ett kombinerat kök med matsal i ett pensionat. Mycket gott och trevligt! För övrigt finns det en liten affär, två barer, en kyrka, och ett femtontal hus.

 

8 oktober

Santa Maria/Palmeira

Sal

 

På södra änden av Sal ligger staden Santa Maria. Den är öns turistcentrum med mängder av hotell och turistlägenheter. Vi seglade dit för att laga vårt storsegel. Vladimir och Celine ligger med sin båt Kafeoli i Santa Maria och gör halv- och heldagsturer för turistgrupper. Vladimir är också segelmakare. Vårt storsegel börjar bli lite slitet och behövde förstärkningar i mastlik och akterlig. Vi har en rullbom som vi inte är så nöjda med. Bommen har sina fördelar, det är lätt att reva och då seglet är helt inrullat är det skyddat för solen. Nackdelarna är att det måste vara en exakt vinkel mellan bom och mast då man revar för att seglet ska löpa smidigt. Det fungerar inte heller så bra då seglet börjar bli äldre och lite bukigt. Nu har vi justerat bommen optimalt och med ett nylagat segel tror vi att det kommer att fungera bra ett tag till.

 

Bukten i Santa Maria består av en lång sandstrand och kristallklart vatten. Vi passade på att göra rent en del av skrovet under vattenlinjen samt jollen. Skönt att vara i vattnet ofta då vi fortfarande har drygt 30 grader på dagarna och sol. Sista dagen började det blåsa lite mer och dyningen rullade in förbi den flacka sandiga udden. Det är obekvämt att ligga på rullande ankarplats så vi lättade ankar och kryssade tillbaka till Palmeira mot vind och ström. Det tog hela dagen, men med måttlig vind och sjö var det behagligt. Vi testade vårt vindroder som äntligen fungerar perfekt! Vindrodret har fungerat halvdant tidigare, men nu har vi skruvat isär varenda del, slipat och smörjt och bytt allt som kan kärva det minsta och det har lönat sig.

 

Idag ska vi åka in till Espargos och äta cachupa på Varelas restaurang. Varela gör den bästa cachupan vi har ätit. Cachupa är Kap Verdes nationalrätt, en röra på olika sorters bönor och vit majs ofta tillsammans med kokt kött. Varela serverar en lyxig variant med tillbehör som potatis, vitkål, chorizo, extra kött, morötter, fisk mm.