28 juni

Lamin Lodge, Gambia

 

Lamin Lodge ligger i det mangrovedelta som bildats mellan Gambia River och havet. Det är ett fascinerande landskap med ett rikt djurliv; fåglar, insekter och diverse ödlor. På mornar och kvällar är luften fylld med fågelljud. På mangrovens luftrötter, som är bara vid lågvatten, växer ostron och musslor. Varje morgon klockan åtta så paddlar kvinnor förbi i långsmala båtarna för att samla ostron. Ostronen läggs på eld för att öppnas och sedan tas skalen tillvara för kalk. Kalken används bland annat för färg till husen. Det är ett tidskrävande arbete att öppna skalen. Sedan eldas skalen kraftigt så att det kvarstår ett vitt kalkrikt pulver, som därefter rensas från skräp innan det packas i säckar. Ostronen är ganska goda. Vi har ätit dem hos våra franska båtgrannar som värmt dem försiktigt i olivolja och vitlök. Fint som förrätt.

 

Vi har två kilometer till själva Lamin och sedan ytterligare en kilometer till huvudvägen. Igår gjorde vi en utflykt med minibuss och taxi till de närliggande städerna Westfield, Serekunda och Bakau. Vi tittade runt, köpte lite matvaror samt grönsaker på marknaden. Vi hittade också ett apotek där vi kunde köpa mer malariaprofylax. När vi kom tillbaka på eftermiddagen var vi helt slut. Den 35-gradiga värmen och höga luftfuktigheten gör oss ganska slitna och vi orkar inte så mycket. Imorgon har vi hyrt en stor taxi tillsammans med våra franska grannar och ska ägna större delen av dagen åt proviantering av livsmedel, motorolja och annat väsentligt. Eventuellt ska vi köpa en extra solpanel här. En hel del tekniska grejor har jämförelsevis bra pris.

 

Regnsäsongen har precis börjat och i förrgår fick vi vår första riktiga skur på sju månader. Äntligen!! Det kom en riktig ”squall” med hård vind i en kvart och sedan störtregn i två timmar. Vi gjorde ren Orca, skrubbade däck och kapell och fick själva på en dusch på däck. Till och med fall och skot blev rena. Regnet innebär förstås att det kommer en del insekter. Vi är noga med myggnät över alla skylights och nedgången till sittbrunnen. Vi använder myggmedel på kvällar och mornar. Malariamyggor är naturligtvis det allvarligaste. Det finns just nu ganska få myggor, men däremot mängder av knottliknande flygfän, flygmyror, flugor och annat smått och gott.

 

 

24 juni (midsommarafton)

Lamin Lodge, Gambia

 

Efter fem månader i Kap Verde beslöt vi oss för att gå till Gambia. En anledning var att vi läst att det är bästa stället för proviantering i Västafrika, en annan att det eventuellt kan bli problem med att stanna längre än sex månader i sträck i Kap Verde. Reslust och nyfikenhet bidrog förstås också.

 

Vi kom till Banjul, Gambia i tisdags efter fem dygns segling från Kap Verde. Vi hade genomgående lätta vindar och låg dessutom och drev en av seglingsdagarna för att se till att vi kom fram i dagsljus. Klockan tolv lade vi i ankaret utanför Half Die (!). Det är ett nedlagt varv, en sorts båtkyrkogård, som nu håller på att rustas upp. Det heter Half Die efter koleraepidemin 1869 då halva befolkningen dog. Det långgrunda inloppet till Banjul har flera gamla brittiska sjönamn som djuprännan Shooner Gap och sandbanken Stop In Time. På sandbankarna utanför kusten och upp i deltat möter man mängder med fiskebåtar, så kallade ”pirogues”. De är i trä, avlånga, kanotformade och har en gång framdrivits med segel, men nu är det i princip bara utombordare som gäller, samt längre inåt landet paddel.

 

Första eftermiddagen gick åt till att ta ut pengar och klarera in hos tull och immigrationsmyndigheter. I den 35-gradiga värmen var det en prövning i sig. Det blev inte bättre av att vi blev lurade på ungefär 40 euro. Vi visste att vi skull vara på vår vakt mot insisterande civilpersoner och tjänstemän, men killen som arbetade på bogserbåten och tullarna lyckades i alla fall. Vi har sedan träffat seglare och läst bloggar som berättar om allt från 25 till 120 euro tillsammans i avgifter/mutor. Det är inte alltid så lätt att veta vad som är vad. Det grämde oss en del först, men vi får se det som en erfarenhet. Vi har gjort dyrare misstag.

Dagen efter besökte vi hamnkaptenen och med alla papper i ordning lämnade vi den livliga och kaotiska hamnen i Banjul och letade oss förbi sandbankar och in ibland öar och mangroveträsk till Lamin Lodge.

 

Lamin Lodge ligger utanför lilla staden Lamin och ägs av en tysk man sedan många år. Här finns restaurang, bar och båtturism i en väldigt måttfull omfattning. Nu är det också lågsäsong. Det är fridfullt här med en vänlig atmosfär kring lodgen och i Lamin.