29 januari

Palmeira, llha Do Sal

Cabo Verde

 

Nu har vi bytt kontinent! Vi har lämnat Europa för Afrika. Vi ligger för ankar i en hamn på ön Sal. Palmeira är en mindre stad eller kanske snarare en by, bostadshus blandat med små affärer, några barer, en restaurang, posten och polisen samt en fotbollsplan. Vi har inte hunnit se oss om riktigt ännu, bara tagit en kort promenad runt om i stan. De vi har träffat verkar väldigt vänliga och vi tror vi kommer att trivas bra här. Inklareringen var enkel. I ett blått hus med vackra trädörrar hittar man den lokala polisen i sitt kontor på ena sidan och ”Policia Maritima” på den andra. Lokala polisen ser till att vi får stämplar i våra pass och maritima polisen (ursäkta dålig översättning) skriver dokument för Orca.

Vi anlände igår mitt på dagen efter en åtta dygn lång överfart från Teneriffa. Seglingen hit gick bra. Vi hade mestadels svaga vindar och gjorde oftast inte mer än tre eller fyra knop. Vågorna var högst beskedliga för attt vara Atlanten, vilket gjorde att livet ombord var ganska behagligt. Några dagar hade vi vind från väst eller sydväst, som gjorde att vi inte kunde hålla vår kurs utan var på väg mot Mauretanien. Så småningom fick vi dock vår efterlängade nordvind. Här blåser det passadvind från nord eller nordost ungefär 80% av tiden och andra vindar är ovanliga. Nu har vi västlig vind för att bekräfta den regeln.

Klimatet är helt annorlunda här mot Kanarieöarna. Vi har ungefär 30 grader i luften, 24 i vattnet och en relativt hög luftfuktighet. Så länge vi inte har något tungt arbete som ska göras så är det riktigt skönt. I viken här ligger ungefär 20 segelbåtar. Några verkar vara lokala och flera används för utflykter för turister. Det finns tydligen mycket hotell på ön, men inte just här. Sedan är det långfärdsseglare från Norge, Tyskland, Frankrike och England. Några av båtarna har obestämbar nationalitet och är bebodda, men ser ut att ha legat här hur länge som helst. 

 

16 januari

Las Galletas, Teneriffa

Några dagar efter nyår gick vi för motor i svaga vindar från Gran Canaria till Teneriffas södra udde. Det var en ganska odramatisk dag ända till vi fick vårt första napp på kroken med en stor fisk. Vi drog upp en guldmakrill (en dorado) på 6-7 kg! Först skulle naturligtvis fisken in och Udo drog och rullade in fiskelinan. Det kändes som en evighet. Sedan fram med fiskekroken som sattes i en av gälarna, upp med fisken på däck, lite alkohol i gälarna för att lugna ner den och sedan kunde vi få död på den och ta ur och rensa. Guldmakrillen var fanstastiskt vacker i vattnet, skimrande i blått och guld. Så fort den kom upp på däck så förlorar den färg. Det kändes sorgligt att ta död på ett så vackert djur, men det blev väldigt fin fiskfilé för flera middagar.

Här ligger den lilla staden Las Galletas med en fiskehamn och en marina. Alldeles intill finns Costa del Silencio med hotell och lägenhetskomplex. Udos föräldrar kom hit den 5 januari och bor på hotell här i två veckor. Sedan vi kom hit så fortsätter förberedelserna med Orca och så umgås vi förstås med familjen och tittar på Teneriffa. Vi har hyrt bil och åkt runt på ön. Förstås har vi varit uppe på Tejde. Lanskapet kring Tejde är fascinerande med sten och klippor i alla tänkbara färger. Vi tog linbanan upp, nästan till toppen. Den sista biten (800 m ) kan man gå, men stigarna var stängda på grund av snö. En dag gjorde vi en utflykt på Orca tillsammans med Udos föräldrar och Anns bror med fru. Vi gick i strålande sol och värme en bit norrut i sundet mellan La Gomera och Teneriffa. Där ägnade vi dagen åt att titta på grindvalar (Pilot whales). Det var en häftig upplevelse att ha grupper med valar bara några meter från båten. De är inte så stora, kanske fyra eller fem meter, och vi kunde försiktigt manövrera oss fram till dem och sedan ligga stilla och bara beundra dem.

Till våra förberedelser med Orca hör bland annat fortsatt proviantering. Vår stora båt med massor av förvaringsutrymmen är nu fylld till bristningsgränsen. Vi har till exempel 20 kg pasta, 6 kg ris, 10 kg mjöl, 20 liter hållbar mjölk, torrmjölk för hemmagjord youghurt, 40 liter juice och iste, 4 kg honung. När det gäller konserver så har vi mest grönskakskonserver och en del fiskkonserver. Vi är inte så förtjusta i corneed beef eller konserverad skinka så det får hellre vara. Däremot så har vi med vakuumförpackad chorizo och liknande. Vi har startat igång vår watermaker och den fungerar! Den har varit konserverad i två år, så vi var lite oroliga, men vattnet smakar och luktar ingenting, vilket borde tyda på att allt är som det ska.

När vi var i Santa Cruz (huvudstaden) så besökte vi polisen och fick papper och framför allt stämpel (!) på utklarering från Teneriffa. Det ska, vad vi har hört, underlätta inklarering på Cabo Verde. Udo håller på att gå igenom strömförsörjningen ombord så att den ska fungera optimalt. Sedan är det förstås sedvanligt underhåll, stortvätt och annat.

I varje hamn träffar vi seglare som vi på något sätt stött ihop med tidigare. Seglare är ju som alla andra av olika sorter, men det är förvånansvärt vad många givande möten vi får. Även om man inte träffas för så lång tid, kanske bara några dagar, så får vi ta del av livsöden med både glädje och sorg.