26 december

Itaparica, Bahia, Brasilien

 

Den 18e december kom vi till Salvador, Brasilien efter 18 dagars segling. Det var en fantastisk känsla att tidigt på morgonen se Salvadors skyskrapor och sedan långsamt närma sig inloppet till Baia de Todos os Santos.  Från att ha varit i vår egen lilla värld på Orca med havet och himlen var vi sedan plötsligt i civilisationen med andra människor, internet, normal klocktid (inte ombordtid) och där vi skulle orientera oss i storstaden Salvador och hitta rätt med bussar, taxi, myndigheter, affärer och restauranger.

 

Starten på överseglingen var inte den bästa. Då vi hade kommit söder om Sao Vicente och skulle hissa storseglet fick vi en reva på ca en och en halv meter vid mastliket(trots att seglet nyligen varit inlämnat för förstärkning!). Vi funderade på att gå tillbaka till Mindelo, men bestämde oss för att gå in till en vik på södra Sao Vicente för att själva reparera seglet. Tillsammans med vår besättning Ragna(Anns dotter) och Siri sydde vi i skift. 22 timmar senare var vi redo för Atlanten.

 

Seglingen var i det stora hela väldigt bekväm och lätt. Vi hade hela tiden vind in från babord mellan 70 och 120 grader och våghöjden var max två meter. Ungefär på 5˚ nord var det svagare vindar och vi gick för motor i ca tio timmar. Vi upplevde aldrig att vi riktigt kom in i något stiltjebälte. Vi hade också bara en riktig ”squall” med vindbyar på högst 20 m/s. Sedan mötte vi sydostpassaden, först mest från syd eller sydsydost, och sedan långsamt vridande mot ost. Ekvatorn passerade vi den 11 december på den 30e meridianen. Mitt i natten kom Neptun på besök ombord. Vi blev döpta i något som mest bestod av raklödder och fick dopcertifikat. Sedan offrade vi alla något till Neptun och skålade i mousserande vin. Det var väldigt trevligt och skönt att ha besättning ombord. Vi fick sova ordentligt och kunde också umgås tillsammans. Ragna och Siri skötte sina vakter utmärkt och tog också ansvar för vardagslivet ombord. Det behövdes god vakthållning eftersom det var relativt mycket fraktfartyg på väg. Vi såg i genomsnitt ett fartyg varje dag, varav två på direkt kollisionskurs. Skönt att Ragna hade tagit med vår reparerade AIS.

 

Dagarna på havet gick väldigt fort, särskilt efter de första dagarna när vi hade vant oss och kommit in i en rytm. Vi tog vakter på två och en halv timmar. Det innebar att vi under fem dygn varierade dag och nattvakter. Vid tiotiden på förmiddagen var oftast alla vakna. Vi åt en lättare brunch tillsammans, i bästa fall scones eller pannkakor, annars kanske en omelett eller havregrynsgröt. På eftermiddagen kom dagens höjdpunkt med varsin öl med chips, nötter eller salta kex. Då turades vi också om att öppna adventskalendern som Ragna och Siri gjort. Där fanns paket med godis och ett ordspråk, en gåta eller något annat tänkvärt. Middag ställde lite krav på fantasin, men oftast åt vi väldigt gott med mat lagad av de grönsaker som fortfarande var okej och olika konserver. Vi fångade också en wahoo och en tonfisk och då blev det extra festligt. För övrigt gick tiden med att vila, läsa och prata. Ragna och Siri spelade schack ibland.

 

Nu är vi i Itaparica, en ö utanför Salvador med små städer, många stränder och lugnt tempo. Vi firade jul med Ragna och Siri, med risgrynsgröt och julklappar, men inte några andra särskilda tysk/norsk/svenska jultraditioner. På julaftonskvällen var vi på fest hos Brian och Marta som bor med tre barn på båt. Det var mycket trevligt med seglare från Irland, USA, Brasilien, Sydafrika, Frankrike, Australien och så vi som bidrog med tre länder till. Ragna och Siri åkte hem igår (juldagen) så nu försöker vi vänja oss med att åter vara två på Orca. Vi blir några dagar till i Itaparica. En lokal turistbåt körde på vår babordsakter så vi väntar på att få vår reling och ställning för solpanelerna reparerad. Lite trist, men sånt händer. Ägaren till båten verkar mån om att fixa allt ordentligt och är vi inte nöjda kan vi alltid vända oss till Salvadors hamnkapten som har stort inflytande här.