31 augusti

Palmeira, Sal

 

Nu har regnperioden börjat på Kap Verde. Vi har haft en dag med regn, vilket var härligt. Sal ligger på östra sidan i arkipelagen och får inte särskilt stora mängder regn, vissa år ingenting. En liten förändring i klimatet märker vi dock. Det är högre luftfuktighet och något varmare. Några dagar med lite vind har vi haft det riktigt hett. Vi har bytt ankarplats i hamnen och ligger närmare land och långt innanför piren och vågbrytare. Så här års kommer ofta dyningen från syd och med den nya platsen är vi mer skyddade, slipper ligga och rulla och kan ha det bekvämt. I augusti och september bildas lågtryck utanför Afrikas västkust som går i en nordvästlig bana och fördjupas ut över Nordatlanten. De är de som ibland blir till orkaner i Karibien och på USAs ostkust. För vår del innebär det oftast att vi får svaga växlande vindar, men om lågtrycket går nära söder om Kap Verde kan vi få starka sydostvindar som vrider mot sydväst. Vi har haft en sådan vindvridning, men den var ganska beskedlig och gav endast tillfälliga byar med knapp kulingstyrka.

 

Våra dagar ägnas mest åt att göra förbättringar på Orca, underhålla och reparera. Med våra hittillsvarande erfarenheter av havssegling har vi kommit på sådant som kan göra seglingen säkrare och bekvämare under gång. Det gäller framför allt att allt kan stuvas säkert utan att riskera att saker ramlar ut ur skåp och luckor. Samtidigt måste man relativt enkelt kunna komma åt verktyg, matvaror och liknande under seglingen så det gäller att hitta flexibla system. Udos föräldrar kommer på besök i september och som vanligt får våra gäster också vara leverantörer för reservdelar och båtutrustning. Vi har tur därför att i förra veckan gick vår spänningsomvandlare från 24 till 12 volt sönder och det skulle vara svårt att hitta en motsvarande på Kap Verde. Nu har vi beställt en direkt till Udos föräldrar i Tyskland.

 

I Palmeira firar man hela denna vecka ett helgon (vi tror att det är Fatima). Det prossesioner, gudstjänster och aktiviteter varje kväll. De flesta invånarna är katoliker, men ön är ganska sekulariserad. Kyrkan i Palmeira har kanske 40-50 regelbundna besökare. Det är fortfarande lågsäsong för segelbåtar på Kap Verde och det har varit väldigt lugnt och skönt i hamnen. Nu börjar vi i alla fall längta efter de första segelbåtarna från Kanarieöarna eller Västafrika för att träffa några nya seglare att utbyta erfarenheter med.

 

17 augusti

Mindelo, Sao Vicente

Idag är sista dagen i MIndelo, för den här gången i alla fall. Det är en riktigt het dag med över 30 grader och mycket lite vind. Vi har varit i stan för att hämta Udos nya glasögon, handla godsaker för seglingen och klarera ut hos Policia maritima och kom något utmattade tillbaka till Orca.


Helgen som gick var det en stor festival i Baias des Gatas på norr Sao Vicente. Vi åkte dit på lördagseftermiddagen för att titta på folk och lyssna på musik. Baias des Gatas är en mindre semesterort med en lång sandstrand. Det hade byggts upp ett stort område med tillfälliga barer, restauranger, affärer och offentliga toaletter. Området närmast stranden var avsatt för camping med mängder av tält. Allt från fina fjälltält till nödtorftigt hopspikade plast- eller jutesäckar. Man räknar med ca 30 000 besökare.

Det var fascinerande att sitta och titta på alla människor. Som vanligt på Kap Verde är alla i familjen från mormor till barnbarn med. Vi hade hoppats på att få lyssna på bra kapverdiansk musik, men blev besvikna. Det fanns bara en stor scen med levande musik och själva konserten kom inte igång förrän närmare kl 23. Musiken var mer av typ techno-brasiliansk hiphop-pop. (vi är inte några experter som ni ser på kategoriseringen). Vi har hört musik från Kap Verde som vi tycker betydligt mer om. Klockan ett tog vi minibussen tillbaka till Mindelo. Söndag och måndag var Mindelo en död stad. Ingen trafik, nästan inga människor och allt var stängt, till och med de små barerna. Typiskt kap Verde är att måndag blir en helgdag p g a festivalen och att alla måste vila upp sig. För oss var det lugnt och skönt. Några av segelbåtarna här hade gått till viken utanför festivalområdet och ankrat. De hade haft musik hela natten fram till sju på morgonen.


Suzy och Tom är ett tyskt par som ligger för ankar här i Mindelo.  De kom från Brasilien för någon månad sedan och vi har fått sjökort, stadskartor och mängder av segelinformation. Det finns verkligen generösa och vänliga seglare. Suzy och Tom seglar en katamaran bestående av två skrov utan överbyggnad, men med ett stort trädäck emellan. En fascinerande båttyp, vi tror den heter Waran, med två ostagade stormaster, en på varje sida. De har vackra röda segel av den typ man ser på djonker.  

6 augusti

Tarrafal de Monte Trigo, Santo Antão

 

För att få lite lugn och ro under helgen har vi gått från Mindelo på Sao Vicente till sydvästra sidan av Santo Antão. Det är lokalval idag söndag och Mindelo har minst tre stora scener uppbyggda för tal och musik.  Till detta kommer den ”normala” helgnattsmusiken, mest techno, från nattklubben vid hamnen.


Viken och den lilla byn Tarrafal är en liten oas på den bergiga, torra västsidan av ön. Vi ligger i total vindskugga från nordostvinden. Endast en lätt pålandsvind blåser på eftermiddagen. Det gungar lite av dyning som kommer in, men inte obehagligt mycket. Byn här ligger isolerat och det tar två till tre timmar för att komma med aluguer (minibuss) till huvudorten på andra sidan ön. Den första delen av huvudvägen (eller egentligen den enda vägen) består av hjulspår i sanden. Byn klättrar upp mot berget bland palmer och akacior. Bergsväggen är i det närmaste lodrät på sina ställen och med alla nyanser av gult, ockra, rött och brunt. Sanden är helt svart. Ovanför stranden där vi ligger finns det några gamla husruiner där man har grisar och höns.


På fredagseftermiddagen då vi kom hit såg vi att Petra och Jens på segelbåten Anni också låg här. Det blev ett trevligt återseende och vi gick tillsammans i land för att ta en öl och sedan äta middag. Vi blev hänvisade till Rosas hus och kom överens med Rosa om middag klockan nio. Hon har inte en restaurang i vanlig bemärkelse utan tar emot sällskap hemma i vardagsrummet eller på uteplatsen bland bananplantorna. Vi åt grillat getkött och grillad kyckling, ris, sötpotatis, potatis och sallad. Det var väldigt gott och trevligt. Dagen efter drack vi kaffe på Anni och fick många tips om fina seglingsvatten i Brasilien. Jens berättade också om sin segling till Kap Horn.


I byn finns också ett mindre hotell som heter Mar Tranquilidade. Det är vackert, charmigt och personligt. Om man vill undvika turistorter och ha en avkopplande semester med sol, bad, promenader och möjlighet till några mindre utflykter till exempel med lokala fiskare så måste det vara perfekt.  E-post: info@martranqulidade.com. Vi kan verkligen rekommendera det.

2 augusti

Mindelo, Sao Vicente

I vårt förra resebrev skrev vi ingenting om bomben och beskjutningarna i Oslo och på Utöya. Det känns fortfarande svårt att skriva om det, men också nödvändigt att inte ignorera. Avstånden i världen blir både kortare och längre vid en sådan här händelse. Första beskedet om händelserna fick vi via sms från Anns dotter som bor i Oslo, där hon berättade vad som hänt och att hon var oskadd. Vi hade därefter telefonkontakt och kunde följa nyheterna genom BBCs respektive Deutsche Welles utlandssändningar på kortvågsradion. Vi tittade också på internet på norska och svenska tidningssidor och på Portugisisk TV. BBC hade ett mycket bra reportage hela fredagseftermiddagen och kvällen. På lördagen var det svårt att komma fram på mobiltelefon till Norge härifrån, men på söndagen gick det bra igen. Många vi träffat, seglare och Kap Verdebor, har naturligtvis kommenterat och beklagat det avskyvärda dådet. En man från Ghana som bott i Skandinavien upplevde det precis som oss som helt ofattbart att detta kunde ske i Norge.