25 april

Tarrafal, Santiago

 

Santiago är Kap Verdes största ö och ligger i den södra delen av ögruppen. I Santiago ligger också Praia som är huvudstad. Vi ville inte gå till Praia eftersom vi hört så många berättelser om inbrott i båtar och stölder av jollar. Några har till och med haft inbrott på natten då de legat och sovit i sina kojer. Istället har vi gått till Tarrafal, som är en liten stad på norra delen av ön.

 

Vi ligger i en stor vik med sandstränder och klippor. Det finns ingen egentlig hamn, men det finns en pir och en livaktig fiskeflotta. Båtarna är uppdragna på stranden när de inte används. Ofta så fiskar man med en något större båt med utombordare tillsammans med en mindre, typ eka, på släp. Det brukar vara ett gäng på åtta till tio fiskare som hjälps åt. En fiskare dyker med snorkel för att lokalisera fiskstimmen och sedan lägger man nätet, drar åt mot botten till och hivar upp. Några fiskar själva med lina och krok runt om i bukten. Vi håller på att lära oss de bästa tricken. Just nu har vi i alla fall fått upp betesfisk med hjälp av musslor (som det finns gott om på båtskrovet). Vi har flera gånger blivit inbjudna på fiskmiddag till våra båtgrannar. Bado från Tarrafal, som vaktar en segelbåt här , är den som bidragit med mest fisk. Det är också han som försöker lära oss hur man ska göra.

 

Det ligger just nu sex segelbåtar här, varav vi mest umgås med ett par från Belgien och Chile/Sverige och Jose från Portugal som vi känner sedan tidigare och Bado. Igår var vi sju personer i sittbrunnen på Josés 30 fots Nicholson och hade en väldigt trevlig kväll.

 

När vi kom till Tarrafal tog vi kontakt med Florian, en österikare som bor här med sin Kap Verdianska fru och två döttrar. De bedriver flera olika projekt med ungdomar, bland annat en fotbollsskola och en dansskola. Vi hoppas att vi ska kunna besöka verksamheten innan vi seglar härifrån. Vi har genom Florian också träffat den lilla tysk-kapverdianska kolonin här och varit på en födelsedagsfest med grillat och dans.

 

Ibland är det lite av ett äventyr att komma iland här. Av och till kommer det en del dyning in i viken vilket gör att det blir som en ”surf” på stranden. När vi skulle på födelsedagsfest hade vi badkläder på och finkläder i en vattentät säck för säkerhets skull. Vi försöker parera och ro eller paddla fort som sjutton mellan de största vågorna, men ofta har vi fått vatten i jollen eller blivit halvt dränkta själva. Vi har lämnat utombordaren kvar på Orca och ror istället. Vår jolle är lite för stor och motorn lite för tung. Det är bra när man ska ta sig en längre tur och det finns en brygga att lägga till vid, men den är alltför ohanterligt i de här förhållandena. Vi ska titta efter en lättare motor. Vi skulle gärna vilja ha en liten segeljolle med åror. Det vore perfekt. Vi ångrar också ibland att vi inte tog med vår tvåmanskajak som tyvärr tar den alldeles för stor plats på däck. Den skulle vara bra att gå iland med och det är lätt att få upp fart och styra kajaken när det blåser eller går lite sjö.

 

Annars är våra intryck av Santiago är blandade. Det är svårt att exakt precisera, men vi tycker inte att vi blivit lika vänligt bemötta här som på andra öar. Några har naturligtvis varit väldigt tillmötesgående, men till exempel i affärer finns något som vi tolkar som en, om inte fientlig så i alla fall likgiltig attiyd. Det finns också mer kriminalitet här och det är inte tillrådligt att gå på mörka gator på kvällen eller lämna båten obevakad på nätterna. En tysk man som har en liten gård utanför stan blev rånad på sin ryggsäck och cykel en kväll i föra veckan och flera vi träffat går med pepparspray i fickan för säkerhets skull. Vi har också träffat seglare som tycker Tarrafal är som paradiset, så erfarenheterna ser försås olika ut.

13 april

Palmeira, Sal

 

Vi hade egentligen tänkt att segla till Santiago (en av de södra öarna) imorgon, men det blir troligen måndag istället. Det är ganska okomplicerat med resedokumentationen hör på Kap Verde så länge man bor på båten, det vill säga har sin egen bostad. Det räcker med att få en inträdesstämpel i passet hos polisen. Ska man däremot flyga någonstans eller bo på land så behövs ett visum. Polisen i Espargos ordnar visum, men det tar längre tid än vi hade hoppats på. Efter lite om och men så har vi blivit lovade att det ska vara klart på måndag. När det gäller dokumentationen för Orca så lämnar vi den till hamnpolisen eller motsvarande. När vi ska segla iväg så lämnar man besked om vilken som är nästa hamn och får då ett papper som ska lämnas till nästa hamnpolis, samt betalar 700 Escudos (ung 65 kronor).

 

Förra veckan hade vi förmånen att få vara med på ett barnkalas. Det var Ariadne som fyllde nio år. Hennes mormor heter Tila och bor här i byn. Hennes mamma bor i Santa Maria, så vi klämde in oss fem vuxna och flera barn samt en jättestor tårta i en minibuss och åkte iväg. Väl framme fick vi kycklingsoppa och sedan tilltugg av olika slag och tårta förstås. Det var ungefär femton barn i olika åldrar och några vuxna. Som utlänningar är vi hedersgäster. Det känns lite obekvämt i början, men det är bara att sätta sig ned och få den bästa stolen och de bästa tallrikarna. Ariadne fick tuschpennor och block av oss och mamma Gisela fick vin och whiskey. Efter tårtkalaset gick vi en runda för att hälsa på Tilas andra släktingar som bor i Santa Maria. Klockan elva på kvällen var det dags att åka hem. Efter alla intryck var vi lika trötta som de halvsovande barnen.

 

Det kommer inte mycket segelbåtar så här års. Vi träffar mest de som tillbringar flera år på Kap Verde. Gelinde och Joachim kommer från södra Tyskland, men har bott på sin båt i trettio år, varav ungefär femton år på Kap Verde. De är väldigt trevliga och vi kan få mycket information om de olika öarna, hamnarna och om hur det är att segla här.