20 oktober

Position 36 grader 21, 8 N 012 grader 02, 1 W

Atlanten

 

Vi har precis passerat undervattensbergen Gettysburg och Ormonde. Det är fascinerande när djupet går från 4000 meter till 25 respektive 30 meter. Tänk vilket landskap det måste finnas under oss. Nu är vi på väg från Lissabon till Porto Santo (norr om Madeira). Det är en segling på ca 480 sjömil, dvs lite längre än när vi gick från Irland till Spanien. Det borde normalt ta fyra till fem dagar, men vi har väldigt svaga vindar, så vi får se när vi kommer fram. Ännu så länge är seglingen riktigt behaglig. När vi gick från Irland till Spanien kändes det mest som att uthärda. Skillnaden denna gång beror nog på att vi känner oss mer säkra på oss själva och har lärt oss mer om vad som är viktigt när det gäller mat, sömn, navigation mm. Ingen av oss är sjösjuk, trots den ständiga atlantdyningen. Vi har också bättre väder, mest sol och 20-22 grader på dagen, 15-16 på natten. Orca är en tung båt, ungefär 17 ton, och behöver lite vind för att göra fart genom vattnet. Sista dygnet har vi expreminterat med vilken segelsättning som kan fungera vid växlande, svaga akterliga vindar. Det har visat sig bäst att bara ha vår stora gennaker (ett stort försegel) uppe. Då kan vi göra tre till fyra knop även om vinden inte är mer än 2-4 meter/sekund. Vi har något fel på vår värmeväxlare till motorn, det läcker saltvatten någonstans, så vi vill inte köra motorn så mycket. En utförligare felsökning och reparation får vi göra när vi kommer fram. Vi är inte så oroliga. Lite luttrade har vi lärt oss att det är alltid någonting som behöver repareras. 

 

7 oktober

Figueira da Foz, Portugal

 

Efter mer än sex veckor i de Galiciska rias (ung. stora vikar) är vi nu i Portugal. Vi stortrivdes vekligen i Galicien och hoppas komma tillbaka vid tillfälle. Sista vecka hade vi besök av Ragna, Anns dotter, och hennes flickvän Mona. De flög till Vigo och seglade sedan med Orca i Ria de Vigo. Att ha gäster ombord innebär också i viss mån semester för oss. Inget underhållsarbete eller jagande efter grejor, utan fina ankringsvikar, sol, bad,extra god mat och goda samtal.

Sista dagen i Vigo var det generalstrejk i Spanien. Allt var stängt och under hela förmiddagen var det demonstrationer på gatan. Det rådde en ganska obehaglig stämning med vandalism och poliser på gataorna och i helikoptrar. Såvitt vi vet inträffade dock ingenting allvarligt.

 

Vår tid på Portugals atlantkust har bestått av blandade erfarenheter av seglingslivet, mycket tack vare perioder med hård vind och begränsade möjligheter att hitta bra hamnar. Seglingen till Povoa de Varzim i norra Portugal var härlig, precis sådan som man intalar sig att atlantsegling ska vara. En akterlig frisk bris, sol, värme och en lång fin dyning som lyfter båten mot sitt mål. I Povoa de Varzim fick vi bara stanna en natt. Det analkande ovädret gjorde att de tömde en sektion med flytbryggor på båtar. I nästa hamn Leixoes fick vi en av de sista bra platserna för större, tyngre båtar. Flera blev avvisade, medan det ännu var tid att ta sig till nästa hamn. Då ska tilläggas att hamnarna här oftast ligger med minst 30 sjömils mellanrum, och då är det inte allvädershamnar. Så inväntade vi alltså stormen i Leixoes utanför Porto. Med alla fendrar ute, sex linor till kaj och sex linor till flytbryggan mellan oss och kajen. Det blåste upp till 25 m/s i hamnen och framför allt var det mycket svall som kom in från sydväst. För oss gick det bra bortsett från en sömnlös natt, en söm på kapellet som gått, några linor som behöver kapas några meter pga skada efter pollare på kajen och lite nötskador på antihalkplasten på däck. En katamaran som låg för ankar i yttre hamnen draggade (ankaret släppte) och hans motorer fungerade inte så efter maydayanrop fick han hjälp av kusträddningen. Stormen varade från lördag dag till söndag kväll. På måndagen låg det smuts och skräp på alla bryggor och på en del båtar efter att bränningarna kastat upp allt skräp över kajen in i hamnen.

Från Leixoes gick vi för motor med svaga vindar hela dagen till Figueira de Foz. Det är långtråkigt att gå för motor en hel dag och båten tar dyningarna sämre än när vi seglar. Så även om vi inte blir direkt sjösjuka längre så blir det en obehagskänsla som minskar lusten att göra något alls. Inloppet till hamnen i Figueira är grund och trång vilket innebär risker att komma in vid höga vågor eller mycket vind. Vi hade svag vind, men ungefär fyra meter höga vågor. Fyra meter hög dyning är inga problem på havet men då det blir grunt blir det som ett sug av strömmar och sedan risk för att vågen bryter. Vi närmade oss hamnen i mörker och såg att ljussignalen som betyder ”enter with caution” var tänd. Om det var dumdristighet, mod eller omdöme baserad på erfarenhet vet jag inte, men vi beslöt att gå in. Vi gick efter en fiskebåt för att se hur de gjorde. Vi lyckade nästan surfa hela vägen in med högsta varvtal på motorn då en våg bröt och skakade om båten rejält. Allt varade kanske fem minuter, men tillräckligt för att vara nog med spänning för ett tag fram över.

Idag har vi flyttat båten till en bra plats för nästa oväder som väntas ikväll eller imorgon (vi ligger mycket bättre här än i Leixios), pratat med hamnkontoret, tittat på stan, läst, vilat och gått på internetcafé, mycket odramatiskt med andra ord.