29 november

Las Palmas, Gran Canaria

 

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Vi börjar lära oss att planera och framförallt planera om. Nog tycker vi att vi är ganska flexibla, men vädret, dvs vind och vågor, får nästan alltid första prioritet i våra beslut. Vi gick sydost från Madeira mot de små öarna Islas Salvagem. Det var spännande att komma dit tidigt på morgonen, med några öar som reser sina kala klippor mitt ute i havet. Vi var enda segelbåten där och gick in i den mest skyddade viken på södra sidan. Vi ankrade på 10 meters djup och hade tänkt att stanna över natten. Nu visade det sig att viken var mycket mindre än vi trott, vinden växlade och vårt svajutrymme var litet (lita aldrig på bilder med vidvinkel!). Eftersom det nästan alltid är en dyning som kommer in så tyckte vi att vi låg alltför nära klipporna för att kunna sova gott om natten. Så vi åt lunch, badade och åtgärdade några små saker på bom och segel och sedan gick vi igen.

Vi siktade på La Graciosa, norr om Lanzarote. Efter en natt så vred vinden mer mot ost, vilket gjorde att vi bestämde oss för att gå till södra Lanzarote istället. När vi nu kunde välja, ville vi inte kryssa, utan ha en mer bekväm segling. Så hamnade vi i Marina Rubicon på Playa Blanca. Där hade vi tänkt att stanna en dryg vecka för att se lite mer av Lanzarote, men väderutsikterna gjorde att vi gick till Gran Canaria redan efter fyra dagar. Så nu är vi i Las Palmas.

Marinan i Las Palmas är stor och ganska sliten, även om vi läst att den renoverats sista åren. Det är en härlig stämning här med massor av olika typer av båtar från olika länder. Vi träffar besättningar från tyska och svenska båtar som vi känner sedan förut. Vi får också träna våra språkkunskaper i franska, engelska och spanska med båtgrannar. Vi kommer att stanna på Kanarieöarna till slutet av januari. Hur och var vi seglar här på öarna får vi se. Vi har mer sydliga vindar än normalt för årstiden. Det hänger antagligen ihop med samma vädersystem som ger riktigt kallt väder i norra Europa. Vi väntar besök från släkt och familj i omgångar. När vi är på Gran Canaria vill vi också passa på att reparera nödvändiga saker och köpa sådant som vi behöver. Storseglet lämnade vi in för reparation och förstärkning idag. Vi har en lista på vad vi behöver och kommer köpa en del här i Las Palmas och beställa några saker från Sverige och Tyskland som våra gäster får ta med sig. Det är en stor fördel att ligga i en stor stad där det mesta finns. Svårigheten är att hitta till rätt platser. Vi frågar båtgrannar och letar på internet. Ändå lyckades vi häromdagen gå ca tre kilometer genom stan för att hitta en affär där det enda vi hittade var en lokal för uthyrning. Allt tar minst tre gånger så lång tid som tidigare, då det bara var att sätta sig i bilen och köra till Biltema, Erlandssons brygga eller Ikea. Vi vänjer oss och är inte särskilt frustrerade över det, det blir en del av vardagen. En stor fördel i Spanien, både på fastlandet och här, är att det finns mycket välsorterade järnaffärer (ferreterias) nästan överallt. Bland båtfolk är nog järnhandel, båttillbehörsaffärer och livsmedelsaffärer första prioritet att hitta då man kommer till en ny plats.

 

 

15 november

Quinta do Lorde

Madeira

Nu har vi varit på Madeira i 12 dagar och det börjar kännas att det är dags att röra på sig. I eftermiddag börjar vi segla åt sydost mot Kanarieöarna. Vi har ansökt om tillstånd att besöka ett naturreservat på vägen. Det är några små öar mitt i Atlanten som heter Islas Salvagem. De liggger nästan på vägen mot La Graciosa och Lanzarote. Vi har ännu inte riktigt bestämt till vilken hamn på Kanarieöarna vi ska gå. Vi får se på vägen. Eftersom vi helst inte vill gå in i främmande hamnar i mörker så bestäms det av tiden på dygnet och av vindarna. Vi räknar med att vara framme på fredag, beroende på vinden förstås, men också om vi övernattar på Islas Salvagem.

Nu på förmiddagen förbereder vi oss för att gå ut på havet igen. Det innebär bland annat att gå över däcket och allt inne i båten, stuva och sätta fast sådant som är löst, Vi plockar också undan grejor från vår särskilda sjökoj så vi kan använda den om det blir mycket sjögång. Om det inte gungar så mycket sover vi (en i taget blir det ju) i vår vanliga koj. Vi har hittat bra fotogen för vårt kök här, så nu försöker vi genom marinan ordna så vi kan köpa 20 liter extra. Kylskåp och ”skafferi” (under durkarna) är välfyllda med bland annat köttfärssås, små chorizokorvar, kokta ägg, oliver, hemgjord youghurt och annan mat. Vi har också köpt Madeiravin – förstås-, portugisiskt Duorovin och en speciell honungs- och nötkaka som vi ska ha till jul.

Madeira har överaskat oss med sitt dramatiska och vackra landskap. Tillsammans med Anns bror med fru har vi hyrt bil och rest runt ön, upp på bergen och ned i dalarna. Madeira har en mycket välutvecklad infrastruktur för bilar framför allt. Det finns mängder med tunnlar och nybyggda snabbvägar (via rapida) som gör att avstånden på ön krymper. För att se mycket har vi för det mesta tagit de gamla vägarna som slingrar sig utefter sluttningarna. Vi har också åkt buss och varit några dagar i Funchal. 

 

2 november

Porto Santo

 

Nu har vi varit på Porto Santo i tio dagar. Imorgon ska vi gå söderut till huvudön Madeira. Det tar oss ungefär fem, sex timmar så det är en lagom dagsetapp. Porto Santo är en vulkanö, med en (för seglare) ogästvänlig, klippig nordsida och en fantastisk fin lång sandstrand på södra sidan. Det finns en hamn för färjan till Madeira och en marina. Det har till och med lagt till ett större lastfartyg här, men då behövs två bogserbåtar och det blir inte mycket utrymme mellan pirarna. Vi ligger ganska bra vid en boj i hamnen.

 

På Porto Santo bor det 5000 personer. I augusti, som är högsäsong, är det ca 30000 personer på ön. Många portugiser och madeirabor har feriehus här. Nu är det mest enstaka turister som kommer med färjan och en hel del segelbåtar. Ön är torr och stenig, med ganska lite växtlighet, några inplanterade träd, lite kaktusar och buskar. Lavastenen som finns i berget skiftar i mängder av färger och är mycket vacker. Vi har också varit turister och varit på Columbus museum, åkt buss, promenerat och vandrat på ön. En dag fann vi en ”egen” sandstrand utan en människa i närheten. Vädret är växlande med sol, moln, enstaka regnskurar och varierande vindar. När det blåser friska nordvindar på havet så kommer det byar med fallvindar nedför berget här. Det har förorsakat några incidenter. En stor segelbåt låg vid en boj nära oss och svängde runt så att deras akter gick in i vår sida. Det blev bara ett märke i färgen, men var obehagligt. Vår jolle välte runt vid ett tillfälle. Udo lyckades rädda bensintanken och kunde med lite jobb med tändstift och kolvar få igång motorn igen. Ett vinglas har också gått sönder. Nu har vi bara två hela glas kvar, så det behövs en ny investering. En tröst är att vi lär oss mer om seglarlivet och om vad som är viktigt att tänka på. Till exempel att jolleförtöjning är nästan lika viktigt som båtförtöjning (vi är väldigt beroende av vår jolle) och att vinglas på köksbänken är riskabelt vid kastbyar.

 

Båtunderhåll har förstås pågått som vanligt. Det är ungefär som när man har hus eller lägenhet, det är inte alltid så kul med borden eller måsten. Ibland är det bara att göra. Vår värmeväxlare till motorn är trasig och behöver bytas. Det är inte akut, men vi vågar inte vänta för länge. Vi håller på och undersöker hur och var vi kan få en ny utan att det svider alltför mycket i plånboken. Vi har massor av reservdelar till motorn med oss, men typiskt nog inte en sådan.

 

Nu har vi varit på väg ett halvt år!! När vi summerar tiden som gått så märker vi att vi det här livet mer och mer har blivit vår vardag. Det ska bli spännande att se hur kommande sex månader blir. Då ska vi ha klarat av en atlantsegling och förhoppningsvis vara i Brasilien.