27 augusti

Freixo, Ria de Muros, Spanien

 

Vi har dragit oss långt upp i Ria de Muros och ligger för ankare utanför fiskehamnen och det lilla samhället Freixo. Vi låg tidigare i marinan i Portosin och har beställt båtgrejor från Tyskland, bl a en AIS så vi ska kunna se namn och kurs på stora båtar i närheten av oss. Vi har en bra radar, men med en AIS kan vi se även ”runt hörn” och vi får uppgifter om fartyg som kan vara av betydelse då vi ska besluta om vår egen kurs. Vi har haft några obehagliga upplevelser då fartyg mitt i natten har ändrat kurs väldigt nära oss. Vi väntar också på bokpaket från Sverige. Toppen för bokslukaren Ann, då biblioteket börjar bli utläst och omläst.

 

Det går ganska bra att ta sig fram trots språksvårigheterna. Vi lyckas handla kött, grönsaker, ost mm över disk, gå på restaurang och beställa en ny impeller till utombordaren. Udo har laddat ned språkprogram för spanska och portugisiska på datorn och Ann väntar på en parlör från Sverige, så det kan bara bli bättre. Det vi ännu inte klarat av är att handla fisk på kajen. Som i alla mindre fiskesamhällen vi varit i (skotska, irländska eller spanska), finns det inga fiskaffärer utan man får fiska själv eller veta när och var man ska gå för att köpa direkt från de som varit ute och fiskat. Det kan inte vara de allra största fiskebåtarna för de har oftast en lastbil som står och väntar på kajen för direkt lastning. Man måste hitta de som är ute i mindre båtar. På alla restauranger, även de minsta, finns däremot gott om fisk och skaldjur. Vi äter inte så ofta på restaurang, men vi har kommit på att om man går ut och äter här är det bäst att äta lunch ungefär vid tvåtiden. Middag på restaurangerna börjar inte serveras förrän tidigast kl nio på kvällen och det tar egentligen inte fart förrän kl tio. Det är lite sent för oss eftersom vi börjar tänka på att gå och lägga oss vid den tiden. Vi får väl se om vanorna ändras när vi varit här längre tid.

 

Vi har fått önskemål om att vi ska lägga in fler bilder på hemsidan. Det kommer nog så småningom. Kanske en ny kamera också....

 

19 augusti

Ria de Camarinas

Vi har en lugn och skön segling sakta söderut utefter kusten. Nu befinner vi oss på Costa del Morte, Dödens kust. Den kallas så eftersom så många fartyg havererat här. Det har vi inte märkt så mycket av. Vi har svaga vindar, sol och måttlig dyning. Här är mycket vackert med böljande skogsklädda kullar, sandstränder och klippor. Kusten har flera långsträckta,stora vikar där det finns mindre städer eller byar och många ställen att ankra på. Vi börjar återfå krafterna efter senaste månadens segling och fixar en massa småsaker på Orca. Söder om Finisterre ska vi hitta något ställe där vi kan ligga två veckor för att kunna beställa båtgrejor och kanske ta någon liten tur på land. Idag hade vi en egen liten båtsightseeing runt viken här och tittade på stränderna och hälsade på delfiner.

Camarinas är en trevlig liten fiske- och turiststad där man lätt kan gå vilse i gränderna. Vi har suttit på internetcafé och kollat vår E-post, promenerat runt i stan, försökt hitta någonstans där det finns en ny impeller till utombordaren (utan resultat). Däremot hittade vi en verkstad som imorgon kan åta sig att svetsa på vår bom. Tror vi i alla fall. Det är svårt när vi inte kan spanska och nästan ingen här kan engelska. Några ord på spanska och teckenspråk fungerar för det mesta.

 

(20 augusti, det fungerade utmärkt att få hjälp med svetsning, precis som vi tänkte. Dessutom har vi lärt oss några till ord på spanska)

 

14 augusti

La Coruna, Galicien,Spanien

 

Vi kom hit i förrgår morse från Kinsale i södra Irland. Nu har vi gjort vår hittills längsta överfart bara vi två tillsammans. Segllingen tog fyra och ett halvt dygn med en kurs i princip rakt söderut. Första dygnet var en sådan segling som man tänker sig att det idealiskt ska vara. En nordvästlig bris från aktern, lugnt och skönt. Sedan vred vinden mot sydväst och ökade samtidigt i styrka till 10 – 14 m/s. Det går bra att segla så, men det blir hemskt obekvämt när det både är höga vågor och båten dessutom lutar ordentligt hela tiden. Vi tyckte det var ganska tröttsamt. Regn och saltstänk gjorde också allting fuktigt. Sista dygnet mojnade vinden och vred till mer nordlig igen. Den avtog också så vi gjorde bara tre eller fyra knop. Ett fäste inuti vår bom gick sönder (igen – hände också på södra Irland där vi fick hjälp av en fiskare att svetsa fast det) så vi kunde bara ha vår genua uppe. Det gjorde inte så mycket att det gick långsamt eftersom det innebar att vi kom in till La Coruna i gryningen och slapp lägga till i mörker.

 

Vårt vaktsystem med tre timmar i taget fungerade bra. Nu har vi ett väl fungerande vindroder och en autopilot så man slipper handstyra. Det är jätteskönt att kunna navigera eller titta på radarn eller kunna gå på toaletten för den delen samtidigt som man har vakten. Mathållningen var det så där med. Så länge det var ganska lugnt så gick det bra att hålla våra regelbundna måltider. Ingen av oss är särskilt förtjust i sötsaker på sjön (ett undandtag är ginger bisquits som vi bunkrat på Irland). Till nästa gång behöver vi ha reservmat, typ kalla köttbullar, nötter mm att kunna stoppa i sig med jämna mellanrum. Vi hade regelbundet besök av delfiner och vi kunde glädja oss åt att vattentemperaturen steg med en till en och enhalv grad per dygn.

 

Nu har vi seglat nästan 3000 sjömil på tre månader. Det är egentligen lite för mycket på för kort tid. Vår inställning är att vi ska kunna ta det lugnt och inte känna att vi ”måste” vidare. Nu räknar vi med minst två månader till södra Portugal, vilket ger oss gott om tid till att kunna ligga någon vecka eller två på något ställe som vi tycker om.

 

La Coruna är en trevlig stad som just nu är fullt med mestadels spanska turister. Igår hade vi en häftig musikupplevelse. På stora torget (Maria Pita) i stan var det en folkrockkonsert med Susana Seivane med band. Hon spelar säckpipa och sjunger (inte samtidigt!). I bandet fanns fiol, dragspel, gitarr, mandolin och trummor. Det var fullt ös ! Dessutom deltog gästmusiker som spelade olika instrument, allt från harpa till saxofon till flöjt. Det keltiska ursprunget gick inte att missta sig på. Några av låtarna kunde vi ha hört i Skottland. Vi har försökt att uppsöka ställen med musik på de platser vi kommit till. Vi har till exempel hört ett fantastiskt bra tjejband spela shetländsk folkmusik och vi har hört medlemmar från den lokala kyrkokören sjunga sorgsna irländska visor med oändligt antal verser på en pub i Kilmore Quay.

1 augusti

Irländska sjön

Vi är nu på väg från Ardglass till Kilmore Quay. Ibland är segling enkelt, men lite tråkigt. Vi har nästan ingen vind och går för motor, 6 knop genom vattnet och 4 knop över grund. Vi har motström och kommer att ha det under de närmsta timmarna. Sedan ska strömmen vända och vi vill framför allt ha medström då vi går förbi Tuskar Rock på Irlands sydöstra spets. Vi räknar med att vara framme ungefär mellan sju och åtta i kväll.

Vi har fått tips om att gå till Kilmore Quay eftersom det ska finnas en mycket bra skeppshandel där. Puben ska också vara bra, vilket är ytterligare en anledning.