30 maj

 

St George, Bermuda

 

 

 

Sedan ett par dagar är vi i Bermuda. Idag hade vi tänkt att segla mot Azorerna, men ett högtryck öster om oss med svaga vindar gör att vi väntar en eller två dagar till så att vi kan få lite vind i seglen. Det är 1700 NM till Azorerna och vi kan vänta i huvudsak sydvästliga vindar, men det kan bli allt från ingen vind till kulingvindar, och även från andra riktningar.

 

 

 

Vi var i Kuba en månad, lika länge som vi fick uppehållstillstånd/visa och min son Joar seglade med oss större delen av den tiden. Kuba lämnade blandade intryck. Det är en blandning av karibisk kultur, kontinental historia och socialistisk stat och med den korta tid vi var där tyckte jag det var svårt att förstå mer av samhället. Vi anlände till Cienfuegos som är en gammal, vacker stad. Från Cienfuegos seglade vi till Jardinas de la Reina, ett naturreservat som består av en skärgård av mangrove med korall och sand. Bland öarna finns nästan inga båtar, vattnet är klart och det är fin snorkling. Ankra kan man göra nästan överallt, vindlä finns knappas då öarna är så låga, men sjölä får man från reven. Det blir också bekväm segling då hela ögruppen är skyddad ev ett yttre rev och knappt någon dyning kommer in. I Santiago de Cuba på östra kusten lämnade Joar oss och åkte med buss till Habana för att flyga till Sverige. Vi stannade ytterligare några dagar och seglade sedan till Bermuda.

 

 

 

 

 

Gäster ombord betyder semester. Här Joar och Udo på en ö i Jardinas de la Reina

Mycket i Kuba påminde mig om besök på 80-talet i Sovietunionen eller östeuropa. Politiska budskap finns överallt. Det är också ett slutet samhälle och segelbåtar kontrolleras så att vi inte har kubaner ombord. I Cabo Cruz simmade fiskare ut till oss för att erbjuda hummer i utbyte mot kläder mm. Det vågade inte komma ombord, utan satt på badplattformen.

Kulturell blandning i ett hus i Cienfuegos. Huset är från den spanska koloniala tiden och målningarna är modernistiska och politiska.

Klassiska bilar i Cienfuegos, Kuba. Det finns inte mycket trafik på Kuba och mer än hälften av bilarna är gamla amerikanare eller gamla Lada.

På väg från Kuba fick vi en liten ny styrman. Vi hade mest lätta ostliga och nordostliga vindar och kunde sträcka nästan hela vägen. Vårt bomfäste till masten gick sönder, men kunde lagas provisoriskt. Här i Bermuda har vi hittat en mekanisk verkstad och fått ett nytt fäste svetsat.

 

6 april

 

Portobelo

 

Panama

 

 

 

 

 

Nu är vi i Atlanten! Den 3 april klockan 18.00 lokal tid öppnades slussportarna mot Karibiska havet och Atlanten. Vi gick ut i paket förtöjda med två andra segelbåtar och tutade, hurrade och tjoade. Senare på kvällen var det fest med rosa mousserande vin. Dagen efter lämnade vi ankarplatsen utanför Club Nautico i Colon och gick de 17 NM hit till Puerto Belo. Nu förbereder vi oss för att gå till Kuba.

 

 

 

Seglingen från Mexiko till Panama gick fint även om det som väntat blev en del motorgång. När det var helt lugnt stannade vi några gånger och badade med sköldpaddor och delfiner omkring oss. Vi spenderade två veckor i Boca Chica och området däromkring. Det är vackert, med hyfsad snorkling och möjligheter till en del vandring på kullarna runt omkring. Vindarna är dock oberäkneliga så här års och vi hade flera gånger nordvindar med kulingstyrka och dessemellan kav lugnt. Det är varmt i Panama med över trettio grader dag som natt och mycket hög luftfuktighet med någon enstaka regnskur. Regnsäsongen börjar egentligen inte förrän i maj, men väderförändringarna kommer gradvis från vårdagjämningen.

 

 

 

Redan vid ankomsten till Panama var vi via E-post i kontakt med kanalmyndigheterna och kunde få vår båt mätt och inspekterad redan dagen efter vi kom till La Playita utanför Panama City. Det är långa väntetider för tillfället, på grund av brist på "advisors" (den lots man har ombord), och vi fick en tid efter två veckor. Allt förberedelsearbete gjorde vi själva, många har en agent, men vi har inte sett att det är smidigare eller snabbare. Alla pratar engelska och kanalrepresentanterna är mycket vänliga vid kontakter på telefon eller E-post. Gamla däck som fendrar hade vi köpt för nästan ingenting i Mexiko och långa linor har vi redan ombord. Det finns också flera personer, ofta taxichaufförer, som ordnar sådant om man behöver. Veckan innan fick vi kontakt med ett seglarpar från Nya Zeeland samt en brittisk seglare som var med oss som "linehandlers". Kanalmyndigheten har flera krav, bland annat fyra linor av viss längd och tjocklek samt fyra linehandlers utöver kapten/rorsman.

 

 

 

Från loggboken genom kanalen:

 

2 april

 

0500 Udo hämtar Penny, Bill och Jack vid jollebryggan. Ann gör frukost

 

0600 Vi lättar ankar och går mot farleden

 

0630 Advisor ombord, mot slussarna, frukost

 

0800 Förtöjning tillsammans med segelbåten Trottamundus

 

0815 In i Miraflores slussar, förtöjning med linor mitt i slussen bakom ett stort fartyg samt en bogserbåt. Flera hundra personer (turister) fotograferar och hejar från läktare. Två slussar, starka strömvirvlar. Ann till rors, Udo och Jack i fören, Bill och Penny i aktern.

 

1000 Fortfarande förtöjda med Trottamundus över den lilla sjön till Pedro Miguel slussar.

 

1130 Ut från slussarna och vi gör loss från Trottamundus. Genom kanalen och in i Gatun Lake. Motvind 10-15 knop gör att vi inte kan hålla fem knop, men advisorn tycker allt går bra ändå.

 

1800 Framme vid boj som vi förtöjer vid. Santana och Trottamundus är också förtöjda över natten

 

 

 

3 april

 

0800 Vi vaknar, lugn frukost, besättning från alla båtar badar i sötvattnet. Lite oklart när advisor ska komma, anrop till Cristobal signal station som meddelar att han kommer 1330. Lunch.

 

1330 Advisor ombord

 

1500 Vi gör loss från bojen och går till slussarna

 

1615 Förtöjning ihop med Santana och Trottamundus och sedan in i Gatun slussar. Vi är först in med en ”Panamax”, dvs maximalt stort fartyg för slussen, bakom oss. Tre slussar nedåt. Allt går väl, mycket enklare än att slussa uppåt.

 

1800 Portarna öppnas mot Atlanten

 

1900 Vi lämnar vår advisor vid ”the Flats” utanför Colon. Santana och Trottamundus har gått en inre väg och går på grund (med advisor ombord!), men kommer loss. Genom ankarfältet utanför den stora hamnen.

 

2000 Vi ankrar utanför Club Nautico. Udo kör besättningen i land och hjälper till att ordna taxi.

 

 

 

Summary in English:

 

 

 

We are now in the Atlantic! The third of April 1800 local time, the gates from the lock opened and together with the two other sailboats we were blowing our horns and cheering. The advisor from the canal left us at the Flats outside Colon harbor an hour later and at 2000 we were secured at anchor. Everything went very well. We had no agent, but paperwork and other preparations was easy. The staff from the canal was always friendly when contacted on E-mail or telephone. Now we are in Poerto Belo about 17 miles east of Colon. Tomorrow we are clearing out from Panama and Saturday we leave for Cuba.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från en av våra vandringar på en kostig i sydvästra Panama

Trees och Ann jobbar med sortering och rengöring av frukt och grönt inför kanalen och senare segling till Kuba

Udo och Jack jobbar på fördäck i Miraflores slussar

Bill och Penny på akterdäck

På väg över Gatun Lake

Ann till rors mellan slussarna

Slussarna öppnas mot Atlanten

 

18 februari

 

Marina Chiapas

 

Puerto Madero, Mexiko

 

Vår tid i Mexiko börjar lida mot sitt slut. På måndag (den 20e) klarerar vi ut och seglar måndag eftermiddag eller tisdag morgon. Planen är att gå direkt till Panama och klarera in i Pedregal som ligger söder om Costa Ricas gräns. Det ska vara fina seglingsområden och vi vill gärna stanna ca två veckor innan vi förbereder oss för att gå genom Panamakanalen. Det är ca 750 NM till Pedregal härifrån, generellt sett med svaga vindar, så det blir antagligen långsam segling och en del motorgång. Om vi delvis kan hålla oss nära kusten kan vi förhoppningsvis utnyttja land- respektive sjöbris för att få en extra puff.

 

 

 

För första gången sedan mitten av november ligger vi i marina. Det är en fin marina här och vi kan få hjälp av personalen att klarera ut. Marinan ligger långt från det mesta, igår tog vi en buss in till den större staden Tapachula för att handla lite färsk mat. När vi kom hit i förrgår kom tullen, hamnkaptenen och militärpolis med knarkhund för att klarera in oss (trots att det var inrikes förflyttning). Det är första gången på dessa seglingsår som vi har knarkhund ombord, men det gick smidigt och fort i alla fall. Det skönaste med att vara i marina är fri tillgång till färskvatten och vi har tvättat däck, sittbrunn, kapell och annat som blivit dammigt och smutsigt.

 

 

 

Vår sista segling var drygt två dygn över den ökända Golfo de Tehuantepec, som i genomsnitt har vindar på 25 knop året om. Vi fick dock en bra lucka i blåsten och det slutade med att vi fick går för motor större delen av sträckan. Det är ju bättre än kuling eller storm, men motorljudet blir tröttsamt efter ett tag. Vi kunde i alla fall njuta av ett stilla hav och mängder med delfiner och sköldpaddor runt omkring oss.

 

 

Summary in English:

 

On Monday or Tuesday (20th) we are leaving Mexico heading straight for Pedregal in Panama. It is about 750 NM with usually very light winds so probably slow sailing and some motoring. The passage over Golfo de Tehuantepec was easy with partly no wind. Although the sound of the engine is tiring we could enjoy calm seas and lots of turtles and dolphins. We can recommend the marina in Chiapas, good standard and helpful staff.

 

 

 

Förberedelse för festligheter på torget i Zihuatanejo. Det blev senare uppvisning med musik och traditionell dans.

Köttdisk i saluhallen i Zihuatanejo. Det torkade köttet håller länge och är utmärkt att ta med på längre seglingar. Jag brukar ha lite lime, vitlök och olivolja på och servera till en sallad eller paj. Här handlar våra vänner Jan och Trees.

Nyinköpta grönsaker och frukt från marknaden i Zihuatanejo. Jag tvättar av allt med vatten tillsatt med svagt antibakteriellt medel, sedan får det torka. Kvaliteten är generellt sett väldigt bra, men värmen gör att man får vara noggrann med förvaring.

Vi har haft flera fina upplevelser av djurlivet under månaderna i Mexiko. Detta är nykläckta sköldpaddsungar som ska släppas ut till havet under natten. De skyddas från fåglar, hundar och människor av vakter från armada (marinen) som har sitt kontor precis vid stranden i Zihuatanejo.

Vi har också haft turen att höra valsång då vi låg ensamma i en vik. Det är en fantastisk upplevelse och jag tycker att det blir en ännu starkare upplevelse än att se valar på nära håll.

I La Cruz de Huanacaxtle fanns det många leguaner och en liten en simmade hela vägen ut till vår ankarplats och lade sig på badplattformen på Orca. Den stannade ombord på däck i över ett dygn och fick lite lökblast som mat. När vi gick in till bryggan för att tanka puttade vi den överbord i vattnet så att den kunde hitta tillbaka till sin familj.

 

 

 

En blå agaveplanta. Då man gör tequila skalas alla bladen av så att det blir som en "kotte" kvar för upphettning och fermentering. Av agaveplantan görs också en sirap som är god och  kan användas istället för honung.

4 januari 2017

 

Chacala, Mexiko

 

 

 

 

Nu har vi varit sex veckor i Mexiko. Vi klarerade in i Ensenada, ca 20 NM söder om gränsen mot USA. I Ensenada låg vi i den dyraste marinan hittills under vår segling. Det finns ingen möjlighet att ankra så det var bara att betala. Vi fick i alla fall hjälp med all inklarering, som visade sig inte vara något problem. Vi hade hört att man måste ha en ansvarsförsäkring med ett mexikanskt bolag, men det gick utmärkt med vår europeiska världsomfattande försäkring. Igen fick vi bekräftelse på att ta rykten bland långseglare med en nypa salt och om möjligt bilda sig en egen uppfattning.

 

 

 

Äntligen har vi fått den varma vintern vi längtade efter. Efter de första lite kyligare veckorna blev det riktigt varmt när vi lämnade den kaliforniska halvön och kom till fastlandet. Nu har vi 25 grader i vattnet och 30 i luften och jag har lovat mig själv att jag inte ska klaga om det blir för svettigt!

 

 

 

Överlag trivs vi väldigt bra, förutom vädret är maten en av höjdpunkterna. Det finns mängder med grönsaker, fisk och skaldjur att köpa och det är väldigt billigt för oss. I Mazatlan har de en stor saluhall med allt vad man kan tänka sig i matväg. Rökt tonfisk är en av våra nya favoriter. Att äta på restaurang är också billigt och vi går oftare ut och äter än vi brukar.

 

 

 

Vår plan är att fortsätta söderut utefter Mexikos kust någon månad till. Sedan kommer vi göra några stopp till innan Panama, men vi har inte bestämt var ännu, kanske El Salvador och Costa Rica.

 

 

 

Summary in English:

 

We cleared into Mexico in Ensenada and from there sailed south along the outside of Baja California to Cabo San Lucas and then across to Mazatlan. The weather is finally really warm and nice, 25 degrees Celsius in the water and 30 in the air. Most of what we have seen in Mexico we like, especially the food, vegetables, fish, shell fish etc. is excellent and very cheap (for us). We will continue south in Mexico for another month and then go to Panama, probably with a couple of stops in between.

 

 

 

 

Från Matanchèn tog vi en tur upp i floden Rio Tovaro med hyrd öppen båt/panga. Vi såg mycket olika fåglar samt krokodiler.

På Isla Isabel finns också många leguaner. Här en liten en som just kommit ut.

Isla Isabel är en mindre ö som är ett naturreservat. Det är känt för sitt fågelliv samt mycket fisk. Från San Blas som ligger 40 NM bort kommer fiskare i sina öppna "pangas" och fiskar några veckor. Var fjärde dag går det en båt till San Blas med fisk för försäljning. Fåglarna på bilden är fregattfåglar.

I Puerto Magdalena stannade vi tio dagar. Det är ett litet samhälle med 200 invånare och mycket begränsat med service. I en liten affär köpte jag ägg och tomater i alla fall. Det finns en restaurang där man kan säga till i förväg om att man vill äta. Vi fick en festmåltid med stekt fisk och hummer, bönröra, olika salsor, tortillas samt ris. Det här är vår holländska seglarkompis Trees.

Piren i Bahia Tortugas, där vi också kunde göra fast vår jolle. Mycket pelikaner.

Efter Ensenada gick vi till San Quintins delta. Det var spännande att navigera in i deltat utan bojmarkeringar eller korrekta sjökort. Det gäller att hitta den djupa rännan, på sidorna är det bara halmeter djupt.

 

17 november

 

 

Newport Beach,

 

Kalifornien

 

 

 

Sedan en dryg vecka ligger vi på boj i Newport Beach och njuter av att det är torrt, varmt och soligt. Livet ombord blir så mycket lättare och vi hade nästan glömt bort hur det kan vara. Vi jobbar med att ta hand om rostfläckar, gå igenom segel för att se om sömmar gått upp, ta bort våra ”innerfönster” av plast, tvättar, vädrar och annat som är lätt att göra nu. Här i Newport bor också några vänner som vi träffat i Alaska och de har bjudit oss på middag och skjutsat runt på sightseeing i området.

 

 

 

Newport Beach är ett delta som grävts ur och blivit som en sjö med öar innanför havet, skyddad av en halvö samt pirarmar. Det är ett flott område med lyxiga hus och mycket båtar av olika slag. Särskilt på helgen är det kul att sitta i sittbrunnen och se på all trafik. Priset för att ligga på boj är överkomligt, trots att det annars är väldigt dyrt i södra Kalifornien. Det finns flera bryggor för jollen och ganska bra med mataffärer och annan service.

 

 

 

I början av nästa vecka (runt 21 november), kommer vi segla direkt till Ensenada, där vi klarerar in i Mexiko och sedan påbörjar seglingen söderut utefter Kaliforniska halvön.

 

 

 

Eftersom det var längesedan jag skrev någon reseanteckning kommer här en sammanfattning av de sista två månaderna:

 

 

 

9 september kunde vi klarera in i USA på San Juan Islands. Allt gick smidigt och utan problem. Därefter gick vi till Port Angeles för att proviantera och sedan till Neah Bay. Vi var två veckor i Neah Bay, en bra ankringsvik och i den lilla staden finns en affär, med det mesta man behöver, tvättmöjligheter och billig diesel. Vår kompisbåt Santana kom till Neah Bay med ett glatt återseende och för första gången på ett år var det dags för Santana och Orca att segla tillsammans igen.

 

 

 

26 september började vi seglingen utefter kusten mot San Francisco. Det var inte en särskilt kul överfart, första hälften gick fort, men med kulingvindar från nord och hög, brant sjö delvis från sidan. Sista hälften hade vi ingen vind eller sydvindar, så det blev kryss omväxlande med motor. Efter sju dagar gick vi in till Drakes Bay, strax norr om SF, och vilade upp oss två dagar.

 

 

 

Väl under Golden Gate bron gick vi till Sausalito och ankrade. Man ligger ganska utsatt för all trafik i bukten så dagtid är det rätt rulligt, annars är ankringsplatsen okej. Under två veckor i Sausalito var vi turister, umgicks med andra långseglare, beställde reservdelar och lagade grejor. Till nästa ankringsplats, Half Moon Bay, var det bara 25 NM och vi lade oss för ankar innanför vågbrytarna, tacksamma för att slippa rullandet från Sausalito. Vi hade tänkt att stanna ett par dagar, men sydvindarna var ovanligt aktiva denna oktober så vi blev kvar två veckor innan vi seglade ner till Santa Barbara. I Santa Barbara låg vi några dagar innan vi kom hit, söder om Los Angeles.

 

 

 

 

 

Summary in English:

 

We are on a mooring buoy in Newport Beach south of Los Angeles. From here we will sail straight to Ensenada, Mexico. September 9th we cleared in to the US in San Juan Islands, then a short stop in Port Angeles for provisioning. In Neah Bay, on the Northwest corner of Washington, we waited two weeks for a good weather window, that didn´t turn out to be as good after all. The passage down the coast was quite uncomfortable with first strong northwinds and a steep swell and then no wind or southwinds. In the San Francisco Bay area we spent some time anchored in Sausalito, then Half Moon Bay. The weather was exceptionally windy and wet along the west coast this October, but finally we could come around Point Conception to Santa Barbara and then to Newport. Now we are really enjoying the dry, sunny weather in southern California.

 

Piren i Santa Barbara, Kalifornien.

Dagen före Halloween var vi på fest där gästerna förutom att umgås och äta gott karvade uttrycksfulla pumpor. Half Moon Bay 30 oktober.

Tillsammans med besättningarna från tre andra segelbåtar vandrade vi en dag i Muir Woods där de kaliforniska, höga redwood träden finns.

Några dagar var vi turister i San Francisco och var bland annat vid Fishermans Wharf och Golden Gate Park. Här är Trees, Udo och Jan när vi åker Cable Car.

En av våra drömmar var att segla under Golden Gate Bridge i San Francisco och här är vi rakt under den berömda bron.

Neah Bay i nordvästra hörnet av Washington State. Dessa statyer står utanför museet där man visar utgrävningar från den tidigaste boplatsen i området. Neah Bay är ett reservat för indianer, ofta säger man här "the first nation" eller natives. Det finns en stolthet över stammens historia och man arbetar på olika sätt för att medvetandegöra framför allt barn och ungdomar.

 

7 september

 

Ganges, Salt Spring Island,

 

BC, Kanada

 

 

 

Vi ligger för ankar utanför Ganges som är en liten stad som sommartid fylls med turister, båtfolk och sommargäster. Skolorna börjar denna vecka men det är fortfarande mycket båtliv och ankarplatserna fylls med segel- och motorbåtar. Vi stannar här tills i morgon då vi går till Pender Island i samma område för att klarera ut från Kanada. Sedan är det en kort segling till San Juan Island i USA där vi ska klarera in. Om en till två veckor hoppas vi vara på väg mot San Francisco, en segling på ca 750 NM. Vi har haft riktigt fint väder sista månaden med sol och 20 grader varmt, men nu börjar det bli höst. Idag regnar och blåser det och träden har börjat skifta till höstfärger.

 

Orca för ankar i False Creek, Vancouver. Vi tröttnade på granskogen och ville se något annat. Tio dagar låg vi för ankar mitt i stan. 

och så var vi i Lund...

Butedale, Kanada. Överallt ser vi rester av skogsavverkning från olika tidsperioder.

Zimovia Cove i slutet av juli. Laxfisket är i sin mest aktiva period och i vår ankringsvik samlas fiskebåtarna för att lasta av sin fångst till "tenders" de båtar som levererar fisken till land.

 

14 augusti

 

 

Port McNeill,

 

Kanada

 

 

 

 

 

Den 29 juli kom vi till British Columbia och Kanada. Vi klarerade in i Prince Rupert och stannade en natt för att ta ut pengar och handla lite. Vi hade trott att det skulle vara dyrare än i Alaska, men priserna var ungefär samma eller lägre, kanske beror det på att den kanadensiska dollarn är lågt värderad just nu. Inklareringen var enkel, vi ringde från hamnkontoret till tullen som tog alla uppgifter och en halvtimme senare kom det två tjänstemän ombord som stämplade i passen och gav en del information. Vi har fått ett rapportnummer som ska sitta synligt på båten under hela vår vistelse. Jag var lite orolig för vi hade en del potatis kvar som man egentligen inte får ta med in, men de var bara intresserade av eventuell införsel av sprit, tobak och vapen.

 

 

 

Efter Prince Rupert har vi fortsatt genom sund och mellan öar söderut och är nu på norra Vancouver Island. Det är vackert, men väldigt mycket granskog hela vägen. Vi börjar också bli lite trötta på att ständigt vara på väg. För det mesta brukar vi göra längre seglingsuppehåll på någon månad eller två med jämna mellanrum och det börjar bli dags för det nu. Om man stannar längre på ett ställe har man större möjlighet att lära känna orten och de som bor där. Vi träffar också få långseglare, de flesta är semesterseglare från Vancouver eller Seattle. I alla fall har vi haft en hel del fina dagar då Udo fångat lax, vi har sett flera valar eller hittat riktigt fina ankarplatser, både skyddade och vackra. I Bishop Bay stannade vi för att bada i varma källor, härligt. Vädret är ganska bra med soliga eftermiddagar runt 20 grader varmt. På morgonen är det ofta dimma, då är det otroligt skönt radar och AIS som hjälp i navigationen. Större delen av tiden blåser det från nordväst. Det är bra för oss, men ofta är vinden svagare i kanalerna, så det blir en del motorgång ändå. Särkilt när det alltid är strömmar och tidvatten att passa.

 

 

 

Port MacNeill är en fin liten stad och hamn. Vi har köpt en ny utombordare här då vår gamla givit upp andan helt. Udo kanske kan laga den med beställda delar och mer tid, men den gamla får i så fall bli vår reservmotor. Det blir kul att prova den nya imorgon. Det finns också bra matafärrer här och tankbrygga. Planen är att fortsätta söderut på Vancouver Islands östra sida och klarera ut från Kanada i Sydney i slutet av augusti.

 

 

 

 

 

Summary in English:

 

 

We cleared in to Canada in Prince Rupert and have since then sailed the inside passage southbound. We have hade some nice experiences with fresh cought salmon, beautiful anchorages and lots of whales. Although we are starting to fell a little tired of constant moving, since we are used to spend longer time in differant places, getting to know the envireonment and the people. The plan is to continue south and clear out from Canada in Sydney in the end of this month. Now in Port McNeill, a nice town and harbor on north Vancouver Island. Here we have bought a new outboard engine since our old has given up. If Udo manage to repair it it will be a spare engine.

 

 

12 juli

 

Wrangell, Alaska

 

 

 

 

 

Sedan några dagar är vi i Wrangell Harbor. Vi blir kvar här cirka en vecka till eftersom vi väntar på en reservdel till kylsystemet. Udo har tillbringat några dagar i motorrummet för att finna felet och det visade sig att det är pumpen till sötvattenkylningen som har givit upp,.Som tur är finns det en "Napa" (biltillbehörsaffär) här med hjälpsam personal och en ny pump är beställd. Vi har varit riktigt trötta på båtunderhåll sista tiden. Som alla långseglare vet är det ständigt en lista på saker som behöver ses över eller lagas, men ibland känns det bara för mycket. Nåväl, det brukar bli bättre efter ett tag.

 

 

 

I början av juni lämnade vi Prince William Sound och gick över Gulf of Alaska till South East Alaska eller the Panhandle som de säger här,alltså den smala södra delen av Alaska som ligger mellan Kanada och Stilla Havet. Seglingen över golfen var nog vår långsammaste hittills. Väderprognosen hade utlovat nordvästliga vindar mellan 15 och 25 knop, men vi hade hela tiden svaga vindar, varav två dagar från syd eller sydost. Vår snittfart var tre knop! Det gick ingen nöd på oss, vi hade vackert väder och ganska varmt och kunde njuta av de höga snöklädda bergen i öster. Sista natten gick vi för motor för att komma med "strömtåget" in i Cross Sound och komma fram till Elfin Cove tidigt på morgonen.

 

 

 

Nu har vi varit ungefär en månad i "the inside passage". Vi beslöt att hoppa över Glacier Bay, som är en stor bukt med många glaciärer. Efter första juni behövs det särskilt tillstånd och vi bestämde att istället gå till glaciärerna vid Tracy Arm och Endicott Arm och särskilt Tracy Arm var väl värt de 20 NM upp genom små och stora isberg i fjorden. En annan höjdpunkt har varit de varma källorna på ön Baranof. Vi njöt både uppe i skogen i de naturliga källorna och i badkaren nere vid hamnen. Det finns ett rikt djurliv här och vi har nästan varje dag sett valar, delfiner och säl. En dag då vi grillade på stranden såg vi två björnar, som tur var gick de sin kvällspromenad på en strand längre bort. En skillnad från våra tidigare erfarenheter av segling i Alaska är att det finns mycket fler fritidsbåtar här och betydligt fler turister generellt. I nästan varje liten ort lägger det till flera kryssningsfartyg i veckan.

 

 

 

Summary in English

 

 

 

We are for another week in Wrangell due to a leaking pump for the sweet water cooling in the engine. A sparepart is ordered from Napa and should arrive in the end of this week. We don´t like mechanical problems, and Udo don´t like to spend days in the enginge room.

 

 

 

Our passage from Prince William Sound over the Gulf in the beginning of June was exceptionally slow with three knot average speed. Of the promised 20 knots of north west winds, we saw nothing. The highlights this month in the South East has been the fiord and glacier inTracy Arm and the hot springs on Baranof Island. There is a big difference in boat traffic here from what we are used to, much more cruise ships, pleasure boats, fishing boats etc.

 

Mindsommartårta med blåbärsgrädde och gula "salmonberries".

 

Min dotter, Ragna, har seglat med oss några veckor. Här är vi på väg upp i Tracy Arm till Sawyer Glacier.

Väl framme vid Sawyer Glacier såg vi en stor kalvning som skapade dyning på en till två meter i lagunen framför glaciären. Det här är strax innan.

Ragna jobbar med akvarellmålning.

I en vik finns det ruiner av en fiskefabrik.

Sedvanlig utrustning för utflykt har varit regnjacka och mössa. Sista veckorna har vi dock haft fint sommarväder med 20 grader på dagarna och väldigt lite regn.

28 maj

Cordova

Alaska

 

Vi ligger för ankar i Orca inlet utanför Cordova i Prince William Sound. Cordova är ett fiskesamhälle med 600 fiskbåtar och måsar i tusental. Vi har provianterat, använt internet och gjort några ärenden här, men nu är vi snart på väg igen ut till någon naturhamn. Laxsäsongen har just startat och det blir lite skvalpigt med all båttrafik, särskilt klockan fyra på morgonen(!).

Vädret har varit härligt de sista veckorna med sol och 15 - 20 grader nästan varje dag. Nu väntar vi på några dagar med bra vindförhållanden för att gå ut i Gulf of Alaska och segla till Cape Spencer i sydöstra Alaska.

 

Summary in English:

We are anchored in Orca inlet (!) outside Cordova to do provisioning etc. The salmon season has started with a lot of traffic from fishing boats and we are soon leaving for a more quiet place. When we have good weather conditions we will sail to Cape Spencer and South East Alaska.

De små städerna i Prince William Sound, Whittier, Valdez och Cordova, ligger alla vackert med snöklädda berg i bakgrunden. Detta är Valdez hamn.

Den gamla moränen vid Colombia Glacier

Kaya, Jim och hunden Tiko. Vänner från Seldovia som vi träffade på Glacier Island.

Sjölejon vaktar infarten mot Cordova.

Frodig grönska nu när försommaren är här.

 

7 maj

 

Hidey Hole, Prince William Sound

 

Alaska

 

 

 

Äntligen har vi sol! Efter tio dagar med regn mer eller mindre ihållande skiner solen igen. Vi ligger i en mycket vacker och skyddad vik och bestämde att vi stannar ytterligare en dag för att riktigt kunna njuta. Vi har tvättat, vädrat, städat, tagit en jolletur, haft grillfest på stranden och sedan sovit på en klippa. Prince William Sound är ett område med formen av en stor bukt, ca 100 x 60 NM, full med fjordar, vikar, öar och sund. Fantastiskt fint seglingsområde med hur mycket bra, skyddade ankringsvikar som helst. Man kan antagligen spendera 20 år här och ändå finna nya ställen. Dessutom är vindarna generellt sett svagare än ute i Gulf of Alaska, vilket är bra för oss eftersom senvinterns lågtryck inte vill släppa greppet och det kommer fortfarande ett par fronter i veckan med hårda ostliga vindar. Här i Prince William Sound har vi lugnt och som mest 20-25 knops vind.

 

 

 

Vi lämnade Seldovia i början av april och gick runt Kenai halvön. Efter två nätter i Port Chatham fick vi en lucka på 24 timmar med svaga västliga vindar och kunde gå direkt till Resurrection Sound, där staden Seward ligger. Tyvärr missade vi flera fina ställen på vägen, men med det ostadiga vädret och dominerande ostliga vindar kände vi att vi måste utnyttja tiden. Det var tur för annars hade vi blivit kvar minst en vecka till i Port Chatham. (Port Chatham låter som en hamn med eventuell civilisation, men det är en öde vik...) . I Seward fick vi låna bil av vänner till seglarvänner och storhandlade, fyllde upp med diesel, vatten mm. Min bror mönstrade på och vi kunde segla de 40 NM och komma in i Prince William Sound. Vårt första mål på vår Alaskasommar.

 

 

 

När Rolf, min bror, var ombord hade vi riktigt fina dagar och bara regn av och till. Vi hittade fina ställen, vandrade i skog och över myrar, tittade på glaciärer, djur- och fågelliv och umgicks tillsammans. Det finns tre mindre samhällen i sundet, Whittier, Valdez och Cordova, men för övrigt är det vildmark. Vi ser sällan andra båtar, endast enstaka fiskebåtar eller någon pråm. Jim och Kaya på motorbåten Arcadia J. (från Seldovia) är i Prince William Sound för att fiska räkor och vi har umgåtts några dagar. De hade också vänligheten att låna ut sin bil så vi kunde köra Rolf från Whittier till Anchorage för flyg hem till Sverige. Som våra tidigare erfarenheter visat är de flesta Alaskabor oerhört generösa och hjälpsamma.

 

 

 

Vi stannar här i området till slutet av maj eller början av juni innan vi fortsätter åt sydost.

 

 

 

Summary in English:

 

We have sun!! After ten days of rain the sun finally come and we hope it is a change in weatherpattern. We have had lots of rain and easterly winds, with a couple of gales per week. Anyway we managed to come around the Kenai peninsula in quiet weather and in to the Prince William Sound. Here in the Sound the wind is generally much lighter than in the Gulf of Alaska so we have been good. Wonderful, scenic environment with plenty of protected anchorages. We have been hiking, looking at glaciers and waterfalls and ajoying the peace. We also met up with Jim and Kaya from Seldovia and have been shrimp fishing with them. We will stay in Prince Willim Sound until late May or beginning of June when we continue to Southeast Alaska.

 

Att vandra i Prince WIlliam Sound innebär oftast att ta sig igenom urskog eller klafsa över myrar. Det finns nästan inga stigar annat än djurstigar. Naturen är speciell och väldigt vacker.

Udo på ett isblock i Port Nellie Juan.

Vi har fiskat räkor tillsammans med Kaya och Jim på Arcadia J. Här håller Kaya upp en räka för visning.

Glaciäris till drinken... Vi har haft mycket is på vissa platser och ofta fått köra slalom på lägsta varvtal mellan små och stora isblock.

En av de många vattenfallen. Med snösmältning och mycket regn rinner det vatten överallt.

 

1 april

 

Seldovia

 

 

 

För några veckor sedan kom vi tillbaka till Orca. Allt har gått bra med båten under de fyra månader vi varit borta. Strax före nyår hade de en riktig vinterstorm här med byvindar upp till 100 knop, träd föll och tak blåste av, men Orca låg kvar vid bryggan med sina förtöjningar. Det är också ett bra betyg till hamnen och kvalitén på bryggorna, alla båtar, också tunga fiskebåtar, klarade sig utan större skador. Det fanns nästan inget vatten under durkarna, men med all nederbörd under vintern var det ordentligt fuktigt inomhus. Det var bara att börja med att torka ur och vädra allt.

 

 

 

Efter att båten blivit torr och vi hämtat oss från tidsomställningen har vi jobbat med att få igång alla system och kontrollerat att allt fungerar. Vi hade med oss en ny reservdel till autopiloten som Udo nu har lagat så den fungerar igen. Motorn går fint, genua och stormfock klara, navigationsinstrumenten okej och allt annat som spis, värmare, toalett mm servade. Det ligger en stor pråm i hamnen som erbjuder oss att tvätta och torka tvätt hos dem, vilket är jätteskönt. Några vänner har tagit oss över viken till Homer för att proviantera. Precis som förra året är folk här väldigt vänliga och hjälpsamma och har hälsat oss välkomna tillbaka. På söndag ska vi visa bilder och hålla föredrag i "medborgarhuset".

 

 

 

Vädret är växlande, med sol och regn. Temperaturen ligger runt nollan på natten och runt fem grader plus på dagen. Det märks att våren är på väg och träd och buskar har redan knoppar. Det blåser dock fortfarande mycket, fronterna över Gulf of Alaska rullar in en efter en. Vi vill helst segla nästa vecka mot Seward, men vi får se om det blir någon lucka mellan de sydostliga kulingvindarna.

 

 

 

Summary in English:

 

We have now been a cuople of weeks in Seldovia on Orca. The boat has been fine over the winter, only some humidity due to all precipitation. We have worked to get everything in order and are almost ready to leave. We want to sail to Seward next week, but the winds are still strong and mainly from south east. We will see if we can get a small window.

 

 

 

Vinter 2015-2106

Orca ligger tryggt i hamnen i Seldovia, Alaska och vi tillbringar vintern i Sverige och Tyskland. För att se hamnen finns det en web kamera på denna länk: http://104.254.224.2:4003/view/viewer_index.shtml?id=17289     Orca ligger på bryggan längst bort från kameran och syns bäst om du zoomar in och flyttar kameran något till höger. Det går också att gå in på www.seldovia.com   för att se andra bilder och lite information om stan.

 

För de som planerar att segla till Alaska finns det en sammanfattning av vår loggbok sommaren 2015 som du hittar via menyn på vänster sida.

 

 

In English

Orca is safe in Seldovia Harbor, Alaska and we spend the winter in Sweden and Germany. If you want to see the harbor there is a web cam on this link: http://104.254.224.2:4003/view/viewer_index.shtml?id=17289     Orca is on the dock away from the camera and is best seen if you zoom in and move the camera slightly to the right. On www.seldovia.com  there are more pictures and information about the city. 

 

I have posted a summary of our logbook from Alaska the summer of 2015. You find it at the menu on the left side of this page.